Archive for the Uncategorized Category

Pucko, I’m thinking of you!

Posted in Pucko, Uncategorized on August 29, 2010 by Sara Hammerzmith

Okej. The Hillywood Show är ett par tjejer, Hilly och Hannah Hindi, som gör asbra Twilight parodier, och de har en häftig remix med Katy Perrys “Thinking Of You” i New Moon parodin.

Grejen med den låten är att den är så sjukt bra, det är en såndär låt som man skulle kunna ha ENBART den låten så skulle allt vara bra! Så, jag kom över en liknande remix till den de har i filmen, och tänkte att “åh vad gött det ska bli att gå ut i skogen med det här dunkandes!” Lade in den i iTunes, för att sedan lägga in den, tillsammans med Lita Fords nya album.

Helt inne i min egen värld där jag satt och tittade på Gilmore Girls och åt kalaspuffar hör jag hur datorn plingar till. Pucko är färdig! Greppar honom och går ut. Går in på “Blandat” (där jag lägger alla artister jag bara har enstaka låtar med) och ser till min fasa att det finns bara två låtar där! “Ren – Servant Of Evil” och “Jump Rope – Blue October”. Inget “Thinking Of You – Katy Perry”. Nehe, går hem igen för att prova igen. Nej, den lägger inte in den. Jag borde egentligen fatta att man ska inte lita på något som heter Pucko, men han klistrade ju faktiskt ihop “One More Time” (efter många om och men) så det måtte la gå?

Här någonstans kommer jag på att det kanske är en VMA fil, något som har en tendens att inte fungera alls i iPods, så konverterar den efter mycket om och men till en AAC (i den nya iTunes hittar jag ingenstans!). Försöker överföra igen, men den lägger inte in den! Nehe – Okej, då kanske det är iTunes som är dumt! Tänkte jag, och skickade upp låten till en tredje dator, eller, Musikdatorn som jag kallar den. Datorn håller på att, eller, Compaq heter han egentligen, men ja, han håller på att slänga in handduken, men han är den enda dator i hushållet som har varenda skiva inlagd på sig (förutom min lillebrors musik), varenda liten låt, ja allt! Och den iTunesen har inte heller blivit uppdaterad sen 2005 eller något kanske, så den kan jag med och den kan jag lita på! Lade in remixen där, konverterade, skickade ner till Dellen (som min laptop heter) och la in den, och nu SÅG JAG att den hette “M4A” (vilket är iTunes format, trots att det heter AAC konvertering)

Nu då? Nej. Vet ni vad. Pucko verkligen vägrar! Sen slog det mig, han kanske tycker det är jobbigt att lägga in bara en låt? Så skickade över “They Don’t Care About Us” med Michael Jacksson och en remix på “PokerFace” (Lady Gaga om ni inte visste det!) så nu skulle det vara hela 3 låtar. Det måtte väl gå? Jo men visst! Nu lade han in låtar! Nöjd var jag allt. Tog honom och gick ut…. Bara för att inse att jo visst la han in låtar – både Michael  Jacksson och Lady Gaga… MEN ÅTERIGEN SÅ STRUNTADE HAN I KATY PERRY!

Jag har sen dess försökt lägga in den tre gånger utan större resultat. Just nu sitter jag och dunkar den i datorn till mina föräldrars förtret, och är frustrerad över hur jag återigen kunde gå i fällan att lita på något som heter Pucko!

// Sara

Bad Boy

Posted in Uncategorized on August 29, 2010 by Sara Hammerzmith

Har hunnit bli favoritspåret på nya Lita plattan jag köpte, så himla bra! Jag fullkomligt älskar det lilla melodiska partiet (alltså, ja, hela låten är ju melodisk men…) det där  ni vet “One kiss one night, one touch one bite, it’s never too much, it’s never to tight”.. I could die for it!

Idag är min sista lediga dag  på mitt sommarlov, imorgon börjar jag skolan, mer bestämt universitetet! Där ska pluggas media och kommunikation, vilket är ungefär precis det samma som pluggades på gymnasiet, men då under namnet “it-media”. Det ska bli intressant, men att min sista dag i frihet har spenderats med att sitta inne hela dagen vid datorn (utom under ungefär 2 timmar då jag tog mig friheten att faktiskt gå ut och gå,  och jag lär väl göra det igen efter One Tree Hill sen). Men det känns ganska okej ändå, ska även försöka städa lite senare.

Mitt rum ser bokstavligen ut som ett bombnedslag, det vet ni som varit hemma hos mig. Speciellt Jennie, som ringdes in fem minuter innan Elias skulle komma i somras för att städa. Gick väl sisådär, men vi fick undan litegrann! Tänkte göra det med grundligt nu, alltså, städa, innan Sofia kommer. Det kan ju vara bra om man… kommer in i rummet.

Nej nu ska jag återgå till One Tree Hill.

NP: Thinking Of You – Katy Perry
// Sara

Romance

Posted in Uncategorized on August 28, 2010 by Sara Hammerzmith

Första låten och videon jag hörde och såg med Reckless Love, alltså, låten är ju grym, men man kan ju ifrågasätta vad som hände med videon. Och vad är det med hårdrockare och skönhetsmissar? Hon som är med i videon blev tydligen Fröken Finland 2008 eller något i den stilen.

Okej, hela dagen sen jag kom hem ifrån stallet har jag och Sara diskuterat Crashdiet och kommit fram till att vi ska göra vår egna lilla “Vampyrer Suger”, fast Crashdiet Suger, med mig i rollen som Team Simon och hon i rollen som Team Martin. Mitt under dessa hetska diskussioner om Crashdiet har jag suttit och tittat på lite tröjor med dem. 

Jag är helt övertygad, eller var, om att jag ville ha den nya girlien (ni vet – min nuvarande Crashdiet tröja är liksom ifrån “Unattractive Revolution” eran, den är lite out of fashion…) men igår när jag kollade var jag inte helt säker längre. Kanske skulle man slå på stort med en “Rising From The Underground” tröja (som jag tror den heter?) Den är liksom, passing on the legacy. Min Unattractive tröja (inse hur kul den meningen låter egentligen för de som inte vet att Crashdiets platta heter “Unattractive Revolution”!) är liksom sisåhär va, att den har alla.. ansiktena på de i bandet i en fyrkant… liksom…Peter Och Martin bredvid varandra däruppe…. och Ollie och Eric är nere…och mitt i “The Unattractive Revolution” och “Crashdiet” längst upp, på ryggen är det “Crashdiet” längst upp och deras logga med en fet dödskalle i.

En “Rising FromThe Underground” tröja är liksom den perfekta fortsättningen; Den har fyra bilder likt min gamla, men istället för Mr Twisted så är där såklart mr Cruzan, den är liksom blå istället för brun (The Unattractive Revolution kallas tydligen det bruna albumet!) med röd text lite halvt på sniskan över där det står “Generation Wild” och har loggan över detta tryck, alltså, namnloggan, och på ryggen har de namnloggan överst, sen deras logga, men istället för en dödskalle står det istället “Rising From The Underground” (därav liksom namnet på tröjan) Hela tröjan är typ svartvit fast i blått istället och lite rött. Fett cool. Skulle ju helt klart vara den perfekta fortsättningen på legacyn till min gamla tröja. Men jag vet inte.
Vad tycker ni?

Bild på Girlien och bild på Rising From The Underground

Jag vill även passa på att säga att jag är stolt över mig själv att jag lyckats med det snygga att skriva ett helt modeinlägg bara om bandtröjor. Sweet.

NP: So Yeah! – Reckless Love
// Sara

Wicked Young Man

Posted in Uncategorized on August 28, 2010 by Sara Hammerzmith

Har snabbt lyckats bli en av mina favoritlåtar med Alice Cooper, efter att ha hört den på hans “Theater Of Death” turnen 2009.

Det känns lite sjukt att jag inte har en Alice Coooper konsert framför mig. Det har liksom alltid varit självklart att jag ska se han nästa år, eller, det har väl känts så eftersom jag köpte biljetter till Sonisphere (där han spelade i år) redan innan eller strax efter Alice Cooper konserten i Göteborg 2009. Jag vet inte huruvida familiar ni är med att jag har sett Alice Cooper live en gång om året sen 2007, men det är så det ligger till i alla fall. Nu känns det lite unsade. Kommer Alice tillbaka nästa år? Eller ska 2011 bli det första året sen 2007 som jag och han inte ses? (inte bokstavligen ses, men ni fattar!) Det känns väldigt unsafe. Men i väntetiden, så ska jag leta reda på USB minnet med Alice Cooper konserten ifrån 2009. Kan ni fatta att jag har tappat bort det? Fy så dumt. Lådan ligger här dock! Men själva usben är borta…

 Alice Cooper i Göteborg,  foto by moi!

Från ett ämne till ett annat; jag och Emelie red ut idag som sagt, och det var trevligt! Det är kul – jag var så rädd för Axa förut, tyckte det var otäckt bara att rida ut på henne liksom, nu tog jag täten (För den där Cobweb vågar ju inte ett piss!) och hon går helt lungt och tryggt. Hon är trygg, visst? Det som är lite “oroväckande” är att hon är inte alls så pigg som hon brukar vara. Annars brukar det vara lite “Lugn Axa, Lugn” nu var det mer “Men hallå? Vad blir det? Lite mer fram kan du väl?” Förhoppningsvis så har hon bara en dålig vecka eller något, för hon var liksom likadan i torsdags. Vi får väl se vad som händer!

Lady Axa. From Above!

Jaha, det var väl allt för nu. Återkommer säkert ikväll!
NP: Wicked Young Man – Alice Cooper
// Sara

Cherry Red

Posted in Uncategorized on August 27, 2010 by Sara Hammerzmith

Ifrån min nyinköpta platta med Lita Ford, “Stiletto”. Asmysig låt, känns väldigt typiskt henne dock! Men det är ju precis det som gör henne så attans bra!

Jaha, Idag var det tänkt att jag skulle åka på Skogsröjet, men blev hemma istället. Tåget gick klockan 6 på morgonen, varken mamma eller bilen är hemma och tidigaste bussen till stan gick 6.10. Det var ju såhär halvgenomtänkt… Men jag är väldigt säker på att Angelina och Jocke får det väldigt trevligt där nere, det lät i alla fall så när jag pratade med dem i telefon förut!

Jaha, så vad har jag gjort idag då?  Jo,jag har faktiskt gjort något jag inte gjort på länge. Shoppat. På riktigt, med Martina och Madde. Inte speciellt mycket egentligen, ett par skor, en skiva (Lita Ford -Stiletto som nämnt ovan!) och en tröja. Passade även på att skaffa den där förbannade Sabaton biljetten också, så nu är det helt klart att jag ska på Sabaton i slutet på September!

Vi hade även ridning idag, hade Castella. Lite kul, hon är en C-Ponny som är närmare en B Ponny än D ponny i storleken, och Maria tjatar så om ibland att jag ska byta till storhäst, så får jag Castella. Jaghar ju haft Castella ett par gånger, men det brukar aldrig vara så att Maria självmant ger mig henne. Men nu gjorde hon det. Och ja, vad ska man säga om det? Det var väl trevligt! Jag och Castella brukade vara ett litet radarpar förr i tiden, dock känns hon väldigt liten nu, kanske i och för sig beror på att jag mest rider Laxen. Imorrn tänkte väl jag och Emelie att vi skulle rida ut, det kan bli jäkligt trevligt! Nu ska jag bara ta mig ett glas cola, lite chips, och luta mig tillbaka och njuta av… Nej just det!

Efter ridningen åkte jag ner med Tezza på stan (som även var med när jag köpte Sabaton biljett) och spanade in “Vampyrer Suger“. Jag tycker den var helt okej, bästa delen var definitivt med the Wolfpack och “Its Raining Men”. Det kunde bli lite mycket vampyrsnack ibland (jag är Team Cullen personligen) men å andra sidan – det är precis så dem som inte tycker om Twilight upplever det. Men det var verkligen trevlig och jag ångrar inte att jag såg den!

NU ska jag ta mig ett glas cola och en liten skål chips och njuta av att ha tillbaka aptiten efter min crash diet!
NP: Hungry – Lita Ford
// Sara

Reckless Love – Reckless Love

Posted in CDs, Uncategorized on August 27, 2010 by Sara Hammerzmith

Reckless Love är ett band ifrån Finland som bildades redan i 2001, under namnet Reckless Life. Redan 2005 vann de en musiktävling i sin hemstad som hjälper till att främja artister och ge dem internationell exponering, men de är nog mest kända för att deras sångare Olli Herman har ett förflutet som sångare i Crashdïet.

Jag hade ju själv lyssnat lite på dem på YouTube innan jag bestämde mig för att skicka efter skivan. Min första spontana reaktion när jag såg “Romance” videon var “vad i helvete blir det?” för det kan ha varit något av det mest bisarra jag sett. Men fy så beroendeframkallande! Skickade även denna videon till Sofia för att testa på hur effekten skulle ta på henne, och även hon blev helt beroende. Lite smått började man smyga på “Beautiful Bomb” och “One More Time”. Vi var hooked. Skivan beställd.

Frågan är, hur bra är skivan EGENTLIGEN? Jämfört med de här tre låtarna.

Alltså, den håller måttet. Absolut. Visst – inget snack om saken, de här tre låtarna tillsammans med den lite mystiska “Back To Paradise” är enligt min mening de bästa på hela skivan, men man blir liksom aldrig “Åh nej” när man hör en annan låt, som det kan bli på vissa skivor ibland. Hela skivan låter som om den kommer ifrån 1984, direkt ifrån Whiskey A Go Go, och det är då det är som allra bäst.

Det som å andra sidan kan vara lite synd är väl att influenserna hörs äckligt tydligt. Mestadels när man satt och lyssnade tänkte man “Jaha, det här är typ “Crazy Nights” med KISS eller “Pour Some Sugar On Me” med Def Leppard”.  Det gör egentligen ingenting personligen för mig, att det är lite likt, det är bara objektivt väldigt synd eftersom det skriker lite smått “plagiatvarning”. Men vi har väl alla våra influenser.

En konklusion blir att den här skivan är väldigt värd att köpa och ha, och denna kanske till och med passar i skivstället till dem som inte normalt sett lyssar så mycket på hårdrock, eftersom den är så snäll.

En riktigt värdig debut, trots “plagiatvarningarna”. Eller som en person på YouTube sa – “It’s like a PG version of Steel Panther”
4/5
Bäst: One More Time
“Sämst”: Att det var SÅ likt.

Spårinfo:
1. Feel My Heat, 3:46
Pepe / Jalle Verne / Olli Herman
2. One More Time, 3:36
Pepe / Olli Herman
3. Badass, 4:04
Pepe / Olli Herman
4. Love Machine, 3:43
Pepe / Olli Herman

5. Beautiful Bomb, 3:12
Pepe / Ilkka Wirtanen / Olli Herman
6. Romance, 3:16 Pepe / Olli Herman
7. Sex, 4:02 Pepe / Jalle Verne / Olli Herman
8. Back To Paradise, 3:56 Pepe / Ilkka Wirtanen / Olli Herman
9. So Yeah!!, 3:26 Pepe / Jalle Verne / Olli Herman
10. Wild Touch, 4:08 Pepe / Ilkka Wirtanen / Olli Herman
11.Born To Rock, 3:29 Pepe / Olli Herman

Köp den här: CDON
// Sara

Falling Rain

Posted in Uncategorized on August 26, 2010 by Sara Hammerzmith

Sitter och lyssnar på demoversionen till Crashdiets låt “Falling Rain” var ingen mindre än Martin Sweet sjunger. Sweet.

Alltså ibland har jag en sån himla bloggtorka, men nu har det hänt lite gran i alla fall. För två veckor sen snart var jag i Västerås för att spana in Crashdiet (och Bullet) för att även passa på att träffa Jocke och Sofia. Mycket trevligt, såpass trevligt att Sofia faktiskt kommer hit om en vecka för att gå på marknad! Mitt under våran crash diet (vi kunde inte äta på typ en vecka efter konserten!) så föll vi för Reckless Love, ett band vi har känt till i några år utan att göra något större väsen. Dock har det nog aldrig gått så fort för någon av oss att börja gilla ett band till att sedan direkt köpa en skiva och sedan DIREKT boka in en konsert med dem.

De spelar ju på Stockholm Rock Out 3, och det var osäkert om jag skulle dit. Men nu är det helt klart dåva : ). Det roliga med Reckless Love är att om man tycker att man hört H.E.A.Ts låtar någonstans förut ska man nog inte lyssna på Reckless Love, eftersom där är influenserna ännu tyngre, om du frågar mig! Def Lepard (Pour Some Sugar On Me), KISS (Crazy Nights) och även typ Aqua eller något, jag kan inte riktigt avgöra, men det gäller låten “Back To Paradise”. En enskild recension om skivan kommer väl i något annat inlägg, men den har lyckats bli min absoluta favoritskiva.

Innan det här inlägget i sig blir för långt ska jag nog avsluta där, och återkomma ikväll efter ridningen. Ni vet, jag hyr ju Axa igen!

NP: Back To Paradise – Reckless Love
// Sara

Sagan Om Pucko

Posted in Pucko, Uncategorized on August 24, 2010 by Sara Hammerzmith

Min käre ipod, en (numera) blå iPod Classic vid namn Ladygaga (japp i ett ord) slutade fungera tidigare i år, runt årsskiftet, efter att jag på något vänster hällt saft i henne (snälla, hon var ju törstig!) efter detta lilla missöde kom tappert den lille blå iPod Shuffelen till min räddning, och fick således namnet “Little Buddy”. Eftersom det är ju vad han är – min lille kompis.
Han och jag var bästa vänner – han kunde bara ta 240 låtar, men han hade en styrka ingen annan någonsin sett! Varje dag var vi ute och gick – han följde med mig överallt. Stallet (han bjöds dock aldrig på saft), konserter, till mormor, till skolan… Ja överallt! På Engelska C lektionerna brukade han sitta och gunga på min skolväska när jag själv satt och lyssnade på Alice Cooper (eller läraren, beror ju helt på!)
Vi hade det bra, och det var ju en självklarhet att han skulle med till Sweden Rock!
Tyvärr slutar det där. Sista natten mellan 03 och 08, kom några predators in i mitt tält och helt HÄNSYNSLÖST tog Little Buddy ifrån mig. Dem tog Little Buddy, rev våran framtid isär. Jag vet inte hur Buddis mår idag, eller om han ens lever!
Hela bussvägen hem ifrån Sölvesborg var, ja, ett helvete! The Ark på högtalaren på lägsta volym (eftersom headsetet också följde med kidnapparna)
Så ja, vad fan gör man nu tänkte jag? Jo, det finns inte så mycket egentligen. Att skaka liv i Ladygaga. Vilket givetvis inte gick, men då… lyste den. Den där… dammiga… vita. (tror jag?) iPoden.
Ipoden som jag fick när jag fyllde ja, 15 kanske? Eftersom den är så gammal har den inte ett lika fräsigt namn som de andra två, men vi kan kalla honom för Pucko, för det är precis va han är!
Jag vet att jag slutade använda honom för att han CPade så mycket, han hade nämligen en tendens att klippa av låtar mitt i. Ibland hängde han sig och stängde av sig bara för att sen säga “SMILE! YOU’RE IN CANDID CAMERA!” när man har svurit åt honom så mycket att hela jordens befolkning stannat upp.
Bara det här är ju en anlening i sig att aldrig igen använda den här iPoden, men jag tänkte att det kanske var min gamla dator som hade virus, och att det skulle bli bra när jag bytte ut all musik på den till min laptop.
En annan sak med den här ipoden är att hörlureingången är lite paj. Vänster hörlure funkar, och ibland, en sisådär 1 minut en gång i halvåret, funkar även höger. En fiffig lösning på det här är att dra ut sladden lite halvt, så den sitter halvt i, man får dra upp på högsta volym för att höra något och man måste alltid hålla i den för att den inte ska glappa, men det funkar ju!
Återigen, det här borde vara anledning nog till att ALDRIG använda denna iPod igen.
Nåväl, jag bytte ut alla spår och allt, och den skötte sig mycket fint. Hängde sig bara på band som RATT* och Pretty Boy Floyd*, artister som man egentligen inte bryr sig ett piss om, men det ser bra ut att ha dem där*. Så då är ju allt lungt eller hur?
Igår fick jag min efterlängtade skiva, “Reckless Love” med just bandet Reckless Love. La in den, och allt funkade prima!
Pucko har förövrigt vid det här laget, trots sina brister, hunnit bli min bästa vän. Han är med mig överallt. Anytime, Anywhere.
Idag skulle jag, som varje dag, gå ut i elljusspåret lite grann. Eller ja, så lite man nu kan gå i ett elljuspår. Gick där och tänkte på den reckless love jag och S ska ha när vi träffas (alla vet att när två lejon möts så blir det dunder och fyrverkerier!) lyssnar på Reckless Love kanske bästa låt – “One More Time”. Mitt i andra refrängen, som enligt författaren till den här texten är den bäste (vilket i sin tur kan bero på den otroligt sexiga dansen Olli gör i videon, något som totalt etsat sig fast på näthinnan) så byter den låt. Det regnar lite, så tänkte att kanske kom det ner en vattendroppe i silikonfodralet och jag råkade komma åt.
Rewind, spola fram lite i låten.
Samma sak händer. Den byter låt.
Vad i…?
Rewind, spola fram lite.
Den byter låt igen.
Helt plötsligt har alltså Pucko bestämt sig för att klippa av “One More Time”. Pucko har bestämt sig för att klippa av “One More Time”. Reckless Love’s bästa låt.
Det är nästan så att man går bärsärk, för, once Pucko har klippt av en låt, så sätter han aldrig ihop den igen.
Nu vet jag inte – Kanske är det så att Pucko har jävligt kass humor och bara vill jävlas, kanske är det hans “twisted kind of way” att visa kärlek, eller så är han bara desperat på uppmärksamhet.
Jag vet inte, och kommer aldrig att få veta.
Men jag vet en sak; Namnet Pucko är välförtjänt.

SLUT.

* = Ta inte det här seriöst. Det är klart att både RATT och Pretty Boy Floyd är viktiga band.

Crashdiet, Kungsträdgården 6/8

Posted in Concerts, Uncategorized on August 14, 2010 by Sara Hammerzmith

Crashdiet alltså… De har varit med mig i ett par år, men det har inte riktigt klickat med dem förrän nu. Förrän “Generation Wild”, förrän Simon Cruz eran. Men nu bara klickade det. Och just som jag sitter och skriver det här är jag faktiskt påväg till Västerås för att se dem igen. Klockrent.

Hanna och Jag kom fram till Kungsträdgården redan vid 18, för att träffa Sara och Elin, mina kära vänner som jag endast träffat på Gaga förut. Måste träffas oftare! Vi spenderade ett par timmar sittandes på trappen som ligger mitt emot ett cafe som heter något med Friday. Ett par timmar som spenderades med att leta efter killar som ser ut som Luc Carl, som i sin tur ser ut som Nikki Sixx / Martin Sweet, och att hitta en sån på en Crashdiet konsert är inte speciellt svårt. Egentligen.

Efter att Sara ha fått hoppa lite till Bullet (då menar jag inte hoppa som att hon njöt av konserten utan att hon skvatt till varje gång de smällde bomber, vilket de gjorde typ hela tiden. Bullet liksom. Efter Bullet gick vi närmare scenen, Eller ja, så nära men nu kan komma på en gratis konsert dagen innan Sonisphere med en halv miljon sleazare. Tur nog hittade vi typ en pall eller vad man ska kalla det, där vi kunde stå.

Crashdiet tyvärr började nästan en kvart sent, och öppnade med “Down With The Dust”. In kommer Simon på en motorcykel med en stor kappa för att sedan fortsätta strongt med “So Alive”. Kappan åker av och till min stora förvåning så spelar dem “In The Raw”. Ni kanske minns att jag kommenterade det på Stockholm Rock Out att de inte spelade en enda låt ifrån “The Unattractive Revolution”, men nu gör de allt det. Simon gör förövrigt låten trallvänlig. På ett bra sätt. “Native Nature” är nästa låt, och den kändes som ett slag i ansiktet, bokstavligt. Börjar lite lungt för att sedan TOTALT explodera.. Wow…

Storfavoriten “Riot In Everyone” kommer efter, och mot alla odds, så kommer min favoritlåt ifrå Rest In Sleaze, “Out Of Line” efter.  Jag har en tendens att ha dem lite udda favoriterna som aldrig spelas på konserterna (Typ “Paper Gangsta”…) Så det var en väldigt trevlig överraskning, eller som jag och Sara säger “jag dog lite där”.

Peters tur att få sina 15 minuter i rampljuset, och medans han gör det kör han en cover (eller ska vi kalla det tribute?) till Noice, och spelar deras “Bedårande Barn Av Sin Tid”. Det var lite annorlunda att se HAN där, vi micken, eller, alltså, mainmicken, men det var jäkligt bra. Mer Peter åt folket!

“Rebel” är den “avslutande” låten innan de går av scenen bara för att komma tillbaka och spela the fantastic three; “Breaking The Chainz”, “Its a Miracle” och “Chemical”. Gå av igen, på igen, “Generation Wild” people. Simon passar på att hälsa lite på publiken.

Rent generellt sett tycker jag att det var en härlig spelning. Det var liksom… härligt att se dem igen. Jag saknar “Save Her”, men jag överlever. Ut med “Save Her” och in med “Out Of Line” typ… Ja. Helt okej. Jag kommer definitivt försöka se dem mer på den här turnen. Eller i och för sig, det är mindre än 12 timmar kvar tills jag faktiskt ser dem igen!

7/10
Bäst: Native Nature
Sämst”: Kasst ljud. Men det är inte nödvändigtvis Crashdiets fel nej nej…

Lordis new costumes and some of their history. “Halo”

Posted in Uncategorized on August 5, 2010 by Sara Hammerzmith

I’m going to dedicate this entire entry to my favourite band of all time; Lordi. “Halo” though is a song from my favourite tv-series “One Tree Hill”

Rite, it’s been a while since I last blogged, whats the reason? No idea. What happened? Nothing much else that we had a kind of “end-of-summerparty”…

What I really wanted to discuss in this entry though, is Lordis new costumes. Every year they changed their customs, even though its mainly just small details. Before every album however, they totally recreate their customes and evaluate them. “Babez for Breakfast” is their upcoming album, to be released on September 15th if I got everything right. Their single “This Is Heavy Metal” will be released on August 10th, and the costumes were revealed on August 3rd. This is my point of view about them…
(Ifr you press the pic it will enlarge.)


Mr OX
Also known as “The Hellbull” and “The Hellskull”.Historically he is supposed to be a  living dead “Bulltaurus”, which is a crossover between human and  an ox.  He was born on the isle of Crete and served as a lifeguard for the wizard Androlus. OX and others of his kind made wuite a mess on Greece back in the days.

Well, not much have actually changed on the costume since the “Deadache” era. He’s got a new coat, this one with some zebra/tiger print that I really enjoy! He got bandages over his chest, which in my opinion instead brings him more to Amen, a mummy, than a hellbull. Or well, still a hellbull but you know… Chains on his arms makes him heavier, and little more intimidating. His… crotchpatch or what to call it has changed, and its more studs and stuff on him. But in one big conclusion, I enjoy this change, or well, it’s not as drastic as others may be, and that’s how I’d like to keep it. Too drastic is never good.


Mr. Lordi
He is also known as “The bastard son of a thousand meglomaniacs” and “The biomechanic man”. Anyone seen “Charmed” on television? The story about Mr Lordi resembles a lot! He gains his power from demons and stamnia from Nothern Trolls. He grew up under the proctection of the Owl of Lappland and three raindeers. He uses his axe as his weapon number one, but any true  fighter knows that the power is in the body and soul, and not the weapon.

Mr Lordi, Mr Lordi, Mr Lordi… He may be the only one in the band that REALLY improves by time!  Well, his mask was better during “Deadache” but I do on the other hand enjoy that the logo, the emblem of Lordi really shows in his face. He got rid off the “Deadache” mask he had on his crotch and replaced it with a new face, the crotchpatch got spiderwebs on it, and I’m kinda weak for it, so I enjoy that!  The faces on his knees isn’t as hideous as the old ones, and makes him look more like a cartoon character than a… psychotic…thing… The chest has gone back, back to the “Arockalypse” era (no pic, but google Hard Rock Hallelujah) and I like that! And are those snakes real? Or are they a part of the costume? Like it!


Mr. Amen-Ra
He is also known as “The Ancient Assassin” and “The Living Dead”. Born in Karnath (Egypt) he was the ruler of the sixth dynasty of Egypt and he was like Dschinghis Khan – Lots of wives and lots of children. The doom came in 2184 (before our time) when he rose to power and failed. He was killed by two rebellious subordinates and ht got two deep cuts in his face, and thats why he will always show his teeth to the world… (Show me your teeth!!)

Wow. W-O-W. This… Well… This was one big improvement! This is Amen’s at his best! Never before has one been so hot, never before has a MUMMY been so hot! They got rid off his second set of teeths that he had during “Deadache” era. I love these loosely wrapped bandages, that like, both reveales his chest, but it also brings some dirty thoughts like, see but not touch… The new belt is faboulous, and the skirt just feels… SO egyptish! Wow Amen, you really got it great here! Awesome work, just freaking awesome! Wow.


Mr. Kita
Also known as the “Jaws Of Terror” is one big alien man beast that was born on a planet in a different solar system. His kind of spieces was the strongest beast-kind of animal that the dominant “people” (or whatever it was that ruled it) used as warbeasts. The Dominants made a really hightechnogoly way of living there (and I presume this is the reason mr Kita was transfered to earth, but accident? Not sure!) but there are no information about this, and anything they heard is just someones story. Kita may not even be his name… No one knows.

Well, The thing with Kita is that.. God I love him, he is … but it doesn’t change the fact that he is the one that fails a little bit every year. He had his best time during “Monsterican Dream” and I guess thats one good thing, that the face of this time is more like it, an not as in “Deadache“. I’ve never got it why he has chinese things, however, this change have just mademe think of samurais when I see him. Red mohawk is cute though : )


Lady Awa de Paysant
She is also known as “The Posessed Witch”. She born in a noble family in old Britian in 1779. She fell in love with a charmer called John Heart at the age of 23, which she later engaged. Unfortuneatley, a charmer is a charmer. He cheated on her. With her furious anger, she took one of the sheets they had been using, and strangled him with it. Awa herself was killed by getting pierced by a pole. Ever after this, she stepped into her old weddingdress and is anxiously walking across Europe.

That is what disturbs me. Read the bio of Awa, and then look at her costume during “Deadache” era. It all makes sense. But when you look at this… purple earrings, teazed hair.. she looks like an undead rockstar from the 80’s.Or as Curt said it; “Undead Cyndi Lauper?”. I love the dress I totally do, but… the hair… the look in general.. a little too bad ass.  No. This was not OK. Hopefully I’ll get used to it.

What is then my conclusion? Looking at the artwork that just got revealed, it feels like Lordi is going back to the 80’s. The clothing are that way, and not to mention the accessories. The artwork is also something I’d find on a Twisted Sister record from the 80’s, loads of pink… Yeah. Back To The 80’s!

// Sara