Sagan Om Pucko

Min käre ipod, en (numera) blå iPod Classic vid namn Ladygaga (japp i ett ord) slutade fungera tidigare i år, runt årsskiftet, efter att jag på något vänster hällt saft i henne (snälla, hon var ju törstig!) efter detta lilla missöde kom tappert den lille blå iPod Shuffelen till min räddning, och fick således namnet “Little Buddy”. Eftersom det är ju vad han är – min lille kompis.
Han och jag var bästa vänner – han kunde bara ta 240 låtar, men han hade en styrka ingen annan någonsin sett! Varje dag var vi ute och gick – han följde med mig överallt. Stallet (han bjöds dock aldrig på saft), konserter, till mormor, till skolan… Ja överallt! På Engelska C lektionerna brukade han sitta och gunga på min skolväska när jag själv satt och lyssnade på Alice Cooper (eller läraren, beror ju helt på!)
Vi hade det bra, och det var ju en självklarhet att han skulle med till Sweden Rock!
Tyvärr slutar det där. Sista natten mellan 03 och 08, kom några predators in i mitt tält och helt HÄNSYNSLÖST tog Little Buddy ifrån mig. Dem tog Little Buddy, rev våran framtid isär. Jag vet inte hur Buddis mår idag, eller om han ens lever!
Hela bussvägen hem ifrån Sölvesborg var, ja, ett helvete! The Ark på högtalaren på lägsta volym (eftersom headsetet också följde med kidnapparna)
Så ja, vad fan gör man nu tänkte jag? Jo, det finns inte så mycket egentligen. Att skaka liv i Ladygaga. Vilket givetvis inte gick, men då… lyste den. Den där… dammiga… vita. (tror jag?) iPoden.
Ipoden som jag fick när jag fyllde ja, 15 kanske? Eftersom den är så gammal har den inte ett lika fräsigt namn som de andra två, men vi kan kalla honom för Pucko, för det är precis va han är!
Jag vet att jag slutade använda honom för att han CPade så mycket, han hade nämligen en tendens att klippa av låtar mitt i. Ibland hängde han sig och stängde av sig bara för att sen säga “SMILE! YOU’RE IN CANDID CAMERA!” när man har svurit åt honom så mycket att hela jordens befolkning stannat upp.
Bara det här är ju en anlening i sig att aldrig igen använda den här iPoden, men jag tänkte att det kanske var min gamla dator som hade virus, och att det skulle bli bra när jag bytte ut all musik på den till min laptop.
En annan sak med den här ipoden är att hörlureingången är lite paj. Vänster hörlure funkar, och ibland, en sisådär 1 minut en gång i halvåret, funkar även höger. En fiffig lösning på det här är att dra ut sladden lite halvt, så den sitter halvt i, man får dra upp på högsta volym för att höra något och man måste alltid hålla i den för att den inte ska glappa, men det funkar ju!
Återigen, det här borde vara anledning nog till att ALDRIG använda denna iPod igen.
Nåväl, jag bytte ut alla spår och allt, och den skötte sig mycket fint. Hängde sig bara på band som RATT* och Pretty Boy Floyd*, artister som man egentligen inte bryr sig ett piss om, men det ser bra ut att ha dem där*. Så då är ju allt lungt eller hur?
Igår fick jag min efterlängtade skiva, “Reckless Love” med just bandet Reckless Love. La in den, och allt funkade prima!
Pucko har förövrigt vid det här laget, trots sina brister, hunnit bli min bästa vän. Han är med mig överallt. Anytime, Anywhere.
Idag skulle jag, som varje dag, gå ut i elljusspåret lite grann. Eller ja, så lite man nu kan gå i ett elljuspår. Gick där och tänkte på den reckless love jag och S ska ha när vi träffas (alla vet att när två lejon möts så blir det dunder och fyrverkerier!) lyssnar på Reckless Love kanske bästa låt – “One More Time”. Mitt i andra refrängen, som enligt författaren till den här texten är den bäste (vilket i sin tur kan bero på den otroligt sexiga dansen Olli gör i videon, något som totalt etsat sig fast på näthinnan) så byter den låt. Det regnar lite, så tänkte att kanske kom det ner en vattendroppe i silikonfodralet och jag råkade komma åt.
Rewind, spola fram lite i låten.
Samma sak händer. Den byter låt.
Vad i…?
Rewind, spola fram lite.
Den byter låt igen.
Helt plötsligt har alltså Pucko bestämt sig för att klippa av “One More Time”. Pucko har bestämt sig för att klippa av “One More Time”. Reckless Love’s bästa låt.
Det är nästan så att man går bärsärk, för, once Pucko har klippt av en låt, så sätter han aldrig ihop den igen.
Nu vet jag inte – Kanske är det så att Pucko har jävligt kass humor och bara vill jävlas, kanske är det hans “twisted kind of way” att visa kärlek, eller så är han bara desperat på uppmärksamhet.
Jag vet inte, och kommer aldrig att få veta.
Men jag vet en sak; Namnet Pucko är välförtjänt.

SLUT.

* = Ta inte det här seriöst. Det är klart att både RATT och Pretty Boy Floyd är viktiga band.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: