Stockholm Rock Out är ett intiativ av Chris Lemon, bassist i Badmouth. Från början var det planerat att bli en två dagars festival plus en kick off dag med bland annat Slaughter, Great White och KEEL i toppen. Tyvärr ställdes en hel del till – inte nog många sålda biljetter och vulkanutbrott. Men istället för att helt ställa in alltihop, tog han sig i kragen och arrangerade kick off dagen och lördagen, den 1 Maj, med något reducerade band.
Fatal Smile
Jag verkar ha fått ett nytt “stalkerband”. H.E.A.T “förföljde” mig ju ett tag där runt 2008/2009, och riktigt så intensiva är kanske inte Fatal Smile, men de har hängt med. Hursom helst, så är inte det något jag beklagar mig över, eftersom jag gillar dem. Tyvärr verkar inte den väldigt Crashdïet präglade publiken ha lika mycket till övers för Fatal Smile, trots att jag tycker att killarna gjorde ett bra jobb. Tråkigt bara att tekniken strulade lite, men sånt händer.
Nasty Idols
Nästa band dagen till ära var Nasty Idols, och det kändes i alla fall som att de var ganska taggade! Jag tror att de flesta var det, lite med ett varmt hjärta som att vi överlevde det här och kör. De hade aningen bättre mottagande än Fatal Smile, och spelningen var super, om du frågar mig.
Strax efter att Babylon Bombs gjort sitt två nummer spelning där de visade upp sin nya sångare så sprang jag iväg på Meet&Greet med bästa Tigertailz. Jag hade tidigare under veckan fått mail om att jag skulle träffa dem, och nu var det dags.
Jag och ett gäng andra gick upp för trappan till backstageområdet, hälsade på bandet och sen blev det “mingel” så att säga. Blyg som jag är så höll jag mig i bakgrunden, tills fina snälla Sarah kom fram och pratade med mig. Och alltså… hon måste vara någon av de härligaste och underbaraste människor jag träffat! Hon var lätt att prata med (bland annat så diskuterade vi hur lätt man blir beroende av facebook och twitter) och man kunde skämta med henne utan att hon tog illa upp. Hon introducerade mig senare till de andra i bandet som jämförde min jeansjacka med en annan killes.
Under samma meet n greet träffade jag även co-arrangören och min bekanta Mike Hill ifrån Badmouth, och även Chris LeMon ifrån Badmouth. Det var verkligen trevligt! Efter en liten stund vart det dags att säga hejdå och gå ner. Det var mer än nog för mig i alla fall! : )
När jag kom ut igen till Ida, som jag träffade där, så var det Chris Laney som spelade. Jag kan tyvärr inte med handen på hjärtat säga att jag vet vem det är, men det som var lite coolt var att lagom till jag var tillbaka så gjorde ingen mindre än Zinny Zan de sällskap på scen! Det var lite halvmäktigt faktiskt.
Efter detta hade jag blivit inbjuden även till XYZ meet & greet, så det var bara att gå dit. Det var ett härligt gäng killar faktiskt. Jag missade halva Vains Of Jenna “på grund av” det, men det skadar inte mig, eftersom de var inte ett av banden jag var där för. Nästa band däremot, Crashdïet, var en av mina favoriter.
Crashdïet
Alrite, det har skulle bli lite intressant. Första giget jag skulle få se med Simon Cruz, och det skulle bli kul att se hur han passar in i bandet. Och ska jag vara ärlig? Han är mer eller mindre precis vad Crashdïet behövde! (för att citera Ida) Ollie i all ära, men han var lite för söt och snäll så att säga, trots att han försökte. Det roligaste dock var väl att de öppnade med Lady Gagas “Alejandro”. Eller ja, det var deras intro låt. På riktigt öppnade dem med “Riot In Everyone”. Och det märks, tro mig, vilka publiken var här för. Det var nog vid den här tidpunkten som det var flest folk här. Bandet gjorde riktigt bra ifrån sig dessutom, och de avslutade värdigt med “Generation Wild”… eller ska jag säga “Bad Romance”? Det var den de slutade med, som outro. Lite häftigt. Nej, som Chris eller Pär sa: “Crashdiet is on stage and the roof is lifting!”. Bokstavligen. Intressant att de inte spelade något ifrån Unattractive Revolution dock…
Selist: (Alejandro)/ Riot In Everyone / Tikket / So Alive / Queen Obscene- 69 Shots / Armageddon(?) / Breaking The Chainz / Rebel / Its A Miracle/ – Encore – / Save Her / Generation Wild /(Bad Romance)
XYZ
Ja, en sak är klar. Man kan väl säga att publiken rent ut sagt HALVERADES efter Crashdïet. Som i Monsters Of Mora för tre år sen, då halverades publiken efter Sabaton, trots att det var HammerFalls konsert och releasefest. Väldigt intressant. Nu var det dock dags för de forna hjältarna att entra scenen, and so they did. Jag tycker de spelade med ganska bra och livlig energi, även om jag inte såg alldeles för mycket eftersom jag skulle fota Ida och Crashdïet.
Tigertailz
Äntligen. Klockan var närmare ett på natten när “mitt band” gick på scen. Tigertailz. Kim Hooker, Matthew Blackout, Sarah Firebrand och Jay Pepper. Jay hade tidigare, eller, under meet&greeten berättat att de firade 20 års jubileum på Bezerk (alltså, är det bara jag eller är det ruskitg många band som firar jubileum? Typ Pretty Boy Floyd firade 20 år förra året med “Leather Boyz With Electric Toyz” och Twisted Sister firade 25 år med “Stay Hungry”) Och likt Twisted Sister så skulle de köra hela plattan rakt av. Det var helt… alltså bandet var så att säga “on fire!” Och publiken likaså, egentligen. De öppnade ganska starkt med “Sick Sex”, och personligen så tror jag att den vart väldigt uppskattad. Tigertailz hade en stor hit i början på 90-talet, eller… stor hit, det var deras största hit någonsin. “Love Bomb Baby”. För tre minuter, smälte allt samman. För tre minuter så var vi, publiken, Tigertailz. Vi var love bomb babys, Tigertailz var oss. Det var magiskt, under Love Bomb Baby. Och det är inte ofta man upplever det där. De fortsatte starkt och brände av hela Bezerk (1990 versionen) innan de gick av scen.. Eller inte. Jo, de gick av, men självklart kom de tillbaka. Som encore gave de oss “Wazbones” och Motörhead’s “Ace Of Spades”.
Helt ärligt, så är den här konserten… den bästa jag varit på på länge alltså. Stämningen och allt.. Helt underbart. Kom snart tillbaka Tailz. Ni är välkomna.
Setlist: Sick Sex / Love Bomb Baby / I Can Fight Dirty Too / Noise Level Critical / Heaven / Love Overload / Action City / Twist And Shake / Squeeze It Dry / Call Of The Wild / – Encore- / Wazbones / Ace Of Spades
Vad är min slutsats då? Jo, det här kan nog vara en av de bästa minifestivalerna jag varit på. Jag förstår inte varför jag ens tvekade. Tack alla banden, Tack Chris Lemon för att du ordnade allt, Tack Mike för allt, och vi ses igen i höst. För jag ska definitivt dit.
9/10
// Sara
Sara Hammerzmith 