Sara Hammerzmith

Cinderella, jag vet inte, det är verkligen något speciellt med låten. Jag älskar den till tusen, även om den inte slår “Gypsy Road” eller “The More Things Change”, eller “Nightsongs” för den delen heller. Cinderella är väl också ett av de få banden jag verkligen gillar också. Musikeliternas liga… eller, musikeliterna hos mig… haha.

Under torsdagen gjorde jag inte så mycket, jobbade vidare med tidningen som fortsatt inte kommit ut, dumma mig. Gjorde även en reklam annons för Lady G’s Heartbeats, men jag tycker allt mindre om den nye lärarkandidaten. Jag förstår inte. Jag har jättesvårt för henne. Somnade mitt i Seinfeld *så intressant, inte* och vaknade runt sex i soffan. Gick och la mig och kom upp runt ett eller något, skrev ut manus på Eclipse till Bea, åkte till stallet.

Vår ridlärare borde inte egentligen skriva ut vilka hästar vi ska ha. Vi byter ändå runt så vi får dem vi vill ha. Oftast i alla fall, ibland får man kompromissa, men det brukar gå bra. För första gången på terminen fick jag i alla fall Kadesh, efter många om och men. Det var skönt. Det är lite som jag sa till Bea när jag gick ut med henne och Axa att “de flesta hästar jag rider sitter jag och är rädd som f*n och håller krampaktigt i mankammen (att hålla i framvalvet i sadeln är meningslöst) för att inte åka av om hästen gör något, även om det inte ens kommer göra något. Men på Kadesh (och Axa) är det snarare HALE YEAH! och det får gärna gå lite fortare, lite galnare”.  Cocktail gick med också idag, den nya ponnyn. Han ser bra ut. Men jag vill inte ha honom. Tack och Adjö.

Kom hem och dök in i min Cullens familj samtidigt som jag kollade på “Red Eye” på TV. Den var bra, men hallå, det är ju Wes Craven som gjort den, så varför skulle den inte vara bra`? (Wes Craven är han som gjort min favoritserie bland filmer; Terror på Elm Street).

Nu har samtliga Cullens/Hales/Swans barn vuxit upp, och Jasper har dumt nog utvecklat vegetarian som en egenskap. Nu kan han knappt äta något hemma, men nåja. Han får gå och spy, jag orkar inte ändra på matsedeln för honom. Emmett ska såklart visa sig modig och slogs med inbrottstjuven, kul liksom. Eller inte. Och eftersom barna nu får vara ute efter mörkrets inbrott har Alice börjat dra med sina syskon / pojkvän (tja, förutom Bella!) och går ut på krogen… varje dag. Rosalie är visserligen och fiskar, så hon följer inte med.

Nej, nu ska jag kolla klart på Roast medans jag spelar på. Bilder från Edward/Emmetts födelsedagar och framåt kommer vid tillfälle.

NP: Something For The Ages – HammerFall
// Sara

Katy Perrys stora superhit efter “I Kissed A Girl”. Jag “vågade” inte lyssna på den här låten till en början, enbart för att jag trodde jag skulle bli besviken. Sen hörde jag den på reklamen till Mix Megapol (tror jag?) och då blev jag helt kär.

Nåväl, igår var det tävling. Och vet ni? Det var så “#¤¤&%¤ kul! Jag fick som känt min kära Lady Axa och vi startade som tvåa i hela tävlingen. Och alltså – jag tycker det gick super! Visst, vi vägrade på första och andra hindret, men sen kom vi runt resten av banan! Och med tanke på hur harig jag är med hoppning och Axas handikapp så känner jag mig mer nöjd en vad jag borde. Cornelia och Castella fick en clear round, men äh, Alla vet att Cornelia är en nolla : ) Jag fick ju i allafall tolv poäng!

Efter hoppningen bytte vi av människorna i cafeterian och jobbade där resten av tävlingen, det var riktigt roligt : ) fast jag brände mig ganska illa när jag grillade hamburgare till alla på arbetsdagen, men nåväl. Ingen större skada skedd.

Efter stängning åkte vi hem till Cornelia och bytte ut mitt arabkorsningssto till en svensk ridponny valack vid namn Komet : ) Vi red ut, bort till Grava Kyrka och sen tillbaka, innan vi tog en mysig promenix med hästarna på fältet. Sen dök vi in och spelade lite The Sims, provade lite kläder för intressets skull, och vi bestämde slutändan att jag ska dit idag också : )

Och Cornelia fyller 15 år idag! GRATTIS på henne, och hon VET vad hon kommer få av mig ; )Även om hon inte vill erkänna det.

Nu ska jag i alla fall fortsätta med tidningen, som jag återigen inte fått ut. Inte bra.

NP: Streets Of Philadelphia – Bruce Springsteen
// Sarah

Lady Axa skulle kunna vara en systerartist till Lady GaGa. Men så är inte fallet. Lady Axa är den häst, ponny, som har fyllt igen tomrummet Pickles lämnade efter sig.

De flesta förstår säkert att jag reagerade bara på namnet hennes, och kände redan då att det var något speciellt med hästen. Men jag var rädd att hon skulle vara en liten C-Ponny eller ännu mindre. Alltså, inget FEL med mindre hästar, men jag har verkligen svårt att knyta an till dem. Men när jag sen läser att hon är en 143 centimeter högt, brunt arabkorsningssto så var den oron borta.  Och när jag sedan såg henne, bakom det röda grimskaftet på fredagen, blev jag helt… kär. Jag föll för henne. Jag präglades. Vad ska man säga? Visst – vi har Kadesh, vi har Dolly, men de… fyllde aldrig tomrummet efter Pickles. Inte som Axa gör.

När Axa stod och slängde med huvude på medellinjen mot Spot berättade Elin att hon var blind på vänster öga.  Som Pickles. Blind på ena ögat. Jag visste att det var något med Axa.

Idag red jag Axa för första gången, och hennes temperament är en blanding av just Pickles och Spot. När hon väl är igång går hon som Spot, men har Pickles attityd.

Jag trodde aldrig det skulle komma en häst jag kände så starkt för som jag gjorde för Pickles, men jag antar att jag hade fel.  Axa har fyllt det tomrum som Pickles lämnade efter sig. Det är nästan som att ha fått Pickles tillbaka. På riktigt.

The Veronicas. Jag hörde låten på So You Think You Can Dance för jag vet inte hur länge sen. Jag fick för mig att det var Kate Voegele som spelade, för visst är en av tvillingarna Veronica kusligt lik henne? Men sen när jag insåg att blondinen inte alls var en bakgrundssångerska kom jag på att Cat Deely hade sagt att Veronicas skulle spela…

Skolan började igår, hehe. Jag är glad. Varför? För, vi slapp det hemska horribla namnet Bergatrollet. Vi heter fortfarande Huldran, eller… stålmannen. Nej, seriöst. Det var en lättnad. Först när Vicky sa att vi var i Bergatrollets klassrum blev jag helt “NEEEEJ!” men sen när jag kom dit och såg att det stod “Sagoprinsen” på Älvans gamla klassrum var jag tvungen att kolla namnet på vårt klassrum… där den välbekanta skylten med “HULDRAN” flinade mot mig. Hade den kunnat prata hade den ropat “SMILE! YOU’RE IN CANDID CAMERA!!!”

Jag hade även premiär för ridningen igår. Jag fick Spot. Kul? NEJ. NEJ. Det finns ingen häst jag…. ponny, jag föraktar mer än Spot! VISST – hon är bra. Kanske till och med stallets bästa ponny. Men man ska ju kunna få stopp på henne också. Och det får inte jag. Jag vill också ha Kadesh : ‘ (. Nåväl. Jag kan inte gå in så mycket på vad vi gjorde, eftersom att jag och Spot mer eller mindre bara stod stilla hela lektionen, medans jag fruktade att hon skulle ta ett språng.
Såhär ligger det till, jag red Spot för ganska länge sen, och vi hade förberedande för hoppning den gången. Då, DÅ var jag LYRISK över att ha fått Spot, men när hon… skenade, nej, hon skenade inte, men farten var precis som en skenande häst. Över bommarna, och hon stannade inte. Förrän vi kommit upp på medellinjen, och efter det… nej. Inget mer Spot för mig.

Efter det bar det av till Alexandra en stund. Trevligt. Natten spenderades med Eclipse. Boken alltså…..

Idag, Lördag, har jag verkligen inte gjort så mycket. Gick upp ganska tidigt, skönt att jag lyckas vända tillbaka dygnsrytmen så fort! Övningskörde lite innan Martina kom hit med “The Dark Night” så vi såg klart på den och sen på Twilight. Åh, vad den filmen har orsakat mig lidande. Haha. Nej då.

Nu tänkte jag hursomhelst hoppa i sängen med min lilla sköldpadda som mamma fick åt mig på Liseberg, med min slorg, sköldis, bananen och Eclipse. Jag tror jag kommer bli våldgästad imorgon.

NP: Halo – Haley James Scott a.k.a Bethany Joy Galeotti
// Sarah

1988 – 2006

All in all my world was made for you.
Why on earth would god take one that beutiful?

I took it all for granted
All the riches of life I had
So much left unsaid
And years to be shared
Left in a bygone zone
And I took it all for granted
Nothing turns out the way you planned
Not all in the rhyme.
Can turn back the time.
I’m lost in the bygone zone

Alone…