Crashdiet, Kungsträdgården 6/8
Crashdiet alltså… De har varit med mig i ett par år, men det har inte riktigt klickat med dem förrän nu. Förrän “Generation Wild”, förrän Simon Cruz eran. Men nu bara klickade det. Och just som jag sitter och skriver det här är jag faktiskt påväg till Västerås för att se dem igen. Klockrent.
Hanna och Jag kom fram till Kungsträdgården redan vid 18, för att träffa Sara och Elin, mina kära vänner som jag endast träffat på Gaga förut. Måste träffas oftare! Vi spenderade ett par timmar sittandes på trappen som ligger mitt emot ett cafe som heter något med Friday. Ett par timmar som spenderades med att leta efter killar som ser ut som Luc Carl, som i sin tur ser ut som Nikki Sixx / Martin Sweet, och att hitta en sån på en Crashdiet konsert är inte speciellt svårt. Egentligen.
Efter att Sara ha fått hoppa lite till Bullet (då menar jag inte hoppa som att hon njöt av konserten utan att hon skvatt till varje gång de smällde bomber, vilket de gjorde typ hela tiden. Bullet liksom. Efter Bullet gick vi närmare scenen, Eller ja, så nära men nu kan komma på en gratis konsert dagen innan Sonisphere med en halv miljon sleazare. Tur nog hittade vi typ en pall eller vad man ska kalla det, där vi kunde stå.
Crashdiet tyvärr började nästan en kvart sent, och öppnade med “Down With The Dust”. In kommer Simon på en motorcykel med en stor kappa för att sedan fortsätta strongt med “So Alive”. Kappan åker av och till min stora förvåning så spelar dem “In The Raw”. Ni kanske minns att jag kommenterade det på Stockholm Rock Out att de inte spelade en enda låt ifrån “The Unattractive Revolution”, men nu gör de allt det. Simon gör förövrigt låten trallvänlig. På ett bra sätt. “Native Nature” är nästa låt, och den kändes som ett slag i ansiktet, bokstavligt. Börjar lite lungt för att sedan TOTALT explodera.. Wow…
Storfavoriten “Riot In Everyone” kommer efter, och mot alla odds, så kommer min favoritlåt ifrå Rest In Sleaze, “Out Of Line” efter. Jag har en tendens att ha dem lite udda favoriterna som aldrig spelas på konserterna (Typ “Paper Gangsta”…) Så det var en väldigt trevlig överraskning, eller som jag och Sara säger “jag dog lite där”.
Peters tur att få sina 15 minuter i rampljuset, och medans han gör det kör han en cover (eller ska vi kalla det tribute?) till Noice, och spelar deras “Bedårande Barn Av Sin Tid”. Det var lite annorlunda att se HAN där, vi micken, eller, alltså, mainmicken, men det var jäkligt bra. Mer Peter åt folket!
“Rebel” är den “avslutande” låten innan de går av scenen bara för att komma tillbaka och spela the fantastic three; “Breaking The Chainz”, “Its a Miracle” och “Chemical”. Gå av igen, på igen, “Generation Wild” people. Simon passar på att hälsa lite på publiken.
Rent generellt sett tycker jag att det var en härlig spelning. Det var liksom… härligt att se dem igen. Jag saknar “Save Her”, men jag överlever. Ut med “Save Her” och in med “Out Of Line” typ… Ja. Helt okej. Jag kommer definitivt försöka se dem mer på den här turnen. Eller i och för sig, det är mindre än 12 timmar kvar tills jag faktiskt ser dem igen!
7/10
Bäst: Native Nature
“Sämst”: Kasst ljud. Men det är inte nödvändigtvis Crashdiets fel nej nej…
Sara Hammerzmith 
Leave a comment