Archive for September, 2010

Saker som bara inte händer.

Posted in Uncategorized on September 30, 2010 by Sara Hammerzmith

Såhär är det. Reckless Love, det bandet jag och Sofia ville se på Stockholm Rock Out 3, har tydligen ställt in. Trevligt att man fick reda på det. Vi satt och grät ett tag, säg en sisådär 30 minuter kanske. Eller det var så länge vi hade suttit i alla fall. Sen torkade vi tårarna och började deklarera om hur jävla kul vi ska ha det ändå, trots förlusten av Reckless.

Som nyligen återfallsattack är jag återigen beroende av Monsterboard, bara det att det är inte lika mycket aktivitet. Så jag klickar runt. Inget nytt. Det finns en tråd som heter “Now Playing Thread” där man skriver vilka låtar man lyssnar på just nu. Mäkta ointressant så jag är ALDRIG där inne och läser. Men, detär den enda tråden somär uppdaterad, så jag går in och läser. För jag är uttråkad. 

Vad tror ni är det fösta jag ser? Vad tror ni det är?


Black Lady wrote:
Reckless Love-Romance


Alltså, SKOJAR NI MED MIG? ALLTSÅ, YOU GOT TO BE FUCKING KIDDING ME. Alltså, sånt här händer inte!! Alltså, EN GÅNG, EN GÅNG går jag in på den här förbaskade tråden, bara för att få det upptryckt i ansiktet IGEN att Reckless Love inte kommer. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, för hela situationen är egentligen så förjävla komisk alltså. Det är fan inte sant. Skojar ni med mig eller…

Helvete alltså.

Lordi, Nosturi, Helsinki 18/9

Posted in Concerts, Uncategorized on September 30, 2010 by Sara Hammerzmith

Lordi gained their massive success in 2006, when they entered AND won the Eurovision song Contest with 292 points and the song “Hard Rock Hallelujah”, please, don’t tell me you never heard of them. It’s been four years since this, and two albums later they are here with “Babez For Breakfast”, and Paula and I went to the releasegig at Nosturi to catch the monstars live.

WARNING! This entry may contain language only understandable to the people within the scarctic circle, with other words, the Lordi language. You’ve been warned.

So, we got to the arena half an hour or so before they opened and ended up kinda way back in the queue. However, the people surrounding us must have thought we were nuts. Jumping around sining Pippi Longstockings and stuff… connected to Amen… Haha, no, I won’t tell : ) Anyways, what DO sucks, is that it started to rain! Yes! I know, I’m was in Finland, at Nosturi, I should’ve been happy, and I was, but it was cold already as it was.. We were let in anyway, went to the merch, picked up some merch and went in. First we felt fucked. It was CROWDED. Sort of. But then we saw it. The holy platform. Like Pamela Anderson from Baywatch we walked in Slow Motion over to the platform, falling, tackling with finnish people… and then we got there. Exhausted as we were, we stood there, as true soldiers, as Swedish Pagans.

However, no supportband was signed up for this, so it was a waiting of TWO HOURS until they started. It was fine though, usually I’d have been really pissed off, but considering that it 1, was Lordi, and 2, I had the very best Paula with me, it was just fine! We both got a little cranky around 10 when we just wanted them to start and they kept… not coming. “They smashed the clocks and the time did freeze. Dragged out the night to keep us on our knees”.

10.10. They came. On stage. Kita, OX, Amen, Awa. During the sound of horror of SCG V they came. Once the baby ate its mother, Kita hit the drums and with smoking guns they hit it off with “Babez For Breakfast”. It is something with Lordi, that just makes them disgustingly awesome, you know? It is something with the song – the band, the arena, the fans, something, that just made it so disgustingly awesome. It felt great to see that it was the hardcores that were here – the ones who knew it all.

They continued on with “They Only Come Out At Night”, and followed it up with another single of their, “Bite It Like A Bulldog”. Or ratherly, OX’s song. And you know, during the Deadache tour I had to walk out at this point to leave my camera right, so I totally missed it when the creep came out with OX in a chain… but finally I got to see it… wow. Haha, it was real creepy actually, I gotta say.

They are ripping off both “Whos Your Daddy” (where me and Paula went nuuutz!) and “Blood Red Sandman” before another Babez song came, the very so great “Rock Police”. It was one of the songs I had a hard time for in the beginning, but it has really grown on me know. I just love it. And Lordi is the elite of rock n rolls finest… And after this? Lets declare once and for all that this indeed is heavy metal. Yeah, you got it. And this song live? It’s just pure awesomeness, as Paula would say!

After getting a little heavy the very beautiful, and can I say now on sexy Lady Awa gets her 15 minutes in the spotlight. Of course it is with her “Rebirth of The Countess” and there is nothing I love more than to see this hot little vampire kill the bastards. Kill… KILL… KILL!

While killing those bastards she also throws us into the Discoevil, and it got some real toxic tones! I just love it, and I really hope they keep it (and the other Babez songs!) to the REAL tour (NO, this was NOT the tour-start)

SCG3 is hitting off and once again we get threatened to what will happen if we choose to follow the wrong path. Lordi gets out with his fox on his head to declare that despite what people say about Lordi being heavy metal or not, they are still brining it back. Or, “Brining Back The Balls”. Rather.

“Monster Monster”, “It Snows In Hell” ( I really thought they’d be playing “Call Off The Wedding”..) “Loud & Loaded” (also Babez song!) when it was time for the also now very… hot (I’ll keep short on the s e x word!) Amen gets his spotlight. Yes – Kita had his spotligt, and so did I OX, I just can’t remember specifically when during the concert they had it… But Kita just did what he always did. Chopping that damn chinese heads off! Way cool. Keep it up darling.

And just as on Deadache Amen introduced us to the very awesomest “Dr Sin Is In” Oh how I could pay just to see OX hit that corpse just one more time! Ending the set for this time with “Would you Love A Monsterman?” they leave us wanting more. As always.

But come on, it’s only Mötley Crüe who leaves without encores, so of course Lordi comes back. Mister says something in finnish, which apparently was either good or funny, because all the soumi talking people in the place loved whatever he was saying. So we did too. We just expect that it was something good he said. And when he introduced the next song, I thought I was gonna faint.

I thought; “Alrite. Either they do ‘Nonstop Nite’ or they just do the awesome twosome and leaves…” when I heard the four words. The four words, that togheter becomes a sentence of one of the best Lordi songs ever made. The words where hate, at, first, sight. Put them togheter and you get “Hate At First Sight”. Do you believe it? “Hate at First Sight”. Maybe the best B-track ever made by them, “Hate At First Sight”, LIVE. LIVE.I couldn’t believe it. I never thought we’d ever hear a B-Track live on stage, even if we all really wished for it. And the Lord heard our wishes.

They ended the entire concert with the awesome twosome – “Devil is a Loser” and “Hard Rock Hallelujah” with a lot of pyros, kinda interesting you know, on the Deadache tour, or, the place where *I* saw them on the Deadache tour, they didn’t have any pyros at all so it was kinda fun to see them have all these pyros in what I think is a pretty small arena. Sure, Nosturi is bigger than Klubben but you get me.

It’s hard to say anything bad about Lordi. This gig was ace, Lordi is always ace. I do miss songs like “Missing Miss Charlene” and “Deadache” (Especially “Deadache”) since it is my faves, but it’s ok. What did surprice me most is the fact that they barely played any stuff off the new album. I thought they were gonna play it all from scratch and to the end, but apparently not. Apart from that, I have nothing to complain about. It was just pure awesomeness.
It hurts like hell – m oh well, I know I’ll come back again”.

Best: Hate At First Sight!
Lowest: The lack of Babez material


Posted in Uncategorized on September 24, 2010 by Sara Hammerzmith

Alrite! So here’s the deal. Me and the totally awesome Paula decided, a little spontaneous, that we should go to the release gig of Lordis new album; “Babez For Breakfast”. Said and done. I must say that the flight were really quick, which also pissed me off a little. You know, we lifted, and then the little sign that indicates thatyou can loosen your seatbelt tured off, the cabin crew gave me some coffe. And I barely even got to take the cup before the pilot asked the crew to be seated for landing… the flight took approx. 45 minutes only! Which was great, it made us ahead our own time schedule, especially when we found out the the flightbusses were leaving every tenth minute, instead of every twenty minute!

So, when we had finally gotten in to the central of Helsinki we went into the actual station to ask for the… trailway. We were SUPPOSED to ask for the trailway, but I had totally forgotten and we asked for the subway… So the guy we asked was like “Ohh, the nearest Subway is here *points* so you could as well go to the hotel…” so we did. We walked through what felt like it was half the Helsinki or something! We found the hotel pretty good without any problems, checked in, and then fainted on some comfortable beds!

However, we had a pretty tight timeschedule (even if we were a bit ahead!) so we just ran out again to get some food. We did, at some thai place. Having dinner and then we just got ready for the gig. So, it was kinda fun. We were gonna walk to Nosturi (We chose a hotel close to the gig rather than close to the central) so we walked and we were a bit worried if we’d actually see the place you know? Like with Stockholm Rock Out part 1, I wasn’t even sure where it was and almost PASSED Gamla Tryckeriet, so we walked down to the water… and we were like, “hm, where should we go now?” We looked ahead of us and saw this great brown building. It also had the text “NOSTURI” on it. But we didn’t get it!

Call us stupid swedes, please do, but we didn’t get it! But then when we saw the line of queueing fans, we put 1+1 togheter.. And this piece of stupidity is something I can take all the blame for it, and it is the same as Peace&Love 2008, when they played “Rise Of Evil”, the backdrop said “SABATON” and the guys had military pants, and still we didn’t get that it actually WAS Sabaton who was playing… So we went there. Queuing… A while. Until they finally let us in! I know I know – we only queued for half an hour, but still! It started to rain and everything…

When we got it in we went to the merch kinda immediatley, since it was right beside. They kinda had a wholesale on shirts or something, because the price at Rokkikaupa is like 25 euros for a shirt, at Nosturi? 10 € per shirt! However I only got the square shirt I planned for so long, and one “I had breakfast with Lordi” shirt. I guess you could call that shirt a tourshirt… for this gig…

When we came in, it was kinda crowded. BUT! They had a platform! AND IT WAS ON AMENS SIDE! (In both ’06 and ’09 I was at OX’s side, so I really wanted to be on Amens side this time!) so we went there, up the platform, and voila, we had a great view! The wait was pretty long, but it was so worth it!

I decided not to write about the concert in this specific entry, so just go read the specific entry for that review. But one thing; It was awesome! I mean sure, the setlist was a bit so-so, but I never really get dissappointed by Lordi, rather amazed. It’s like they have some goddess aura or something sourrunding them. After the gig we went back to the hotel and had a small afterparty… On two people basis.. I can tell you something; what happens in Helsinki stays in Helsinki!

The next day it was with a big sadness in our hearts as we left. We had a good breakfast at the hotel though, no babiez, but a good breakfast! On the airport of Helsinki we found something historical. THE MUUMI SHOP! I hadn’t even had Muumi in mind when we got there, but we went in there, and I got moomin and Paula got the stubborn redheaded chick called Lilla My in Sweden.. We went into the SECOND shop and I got a moose and a pin and Paula got something else I think… And it was here we formed the idea of The Heavy Metal Mousse which my Mooneyman is said to be something “INSANE”. We recorded a couple of videos, amongst them “Grannyz Gone Crazy” which you can see on Youtube…

I think I’ll quit here, and I’ll just say; this trip was WAY amazing! Stay tuned for the review of the concert…

// Sara

Stockholm Rock Out Part 2 Del 2

Posted in Concerts, Uncategorized on September 17, 2010 by Sara Hammerzmith

Stockholm Rock Out är ett intiativ av Chris LeMon ifrån bandet Badmouth, en ny festival som kommit upp. Den skulle egentligen ha ägt rum 30 april – 1 maj i våras med mitt favoritband Slaughter som headliner, men pågrund av diverse saker, blandannat ett vulkanutbrott, så bantades alltihop ner till en mindre endagsfestival med Crashdiet och Tigertailz i spetsen. Nu var det dags för del 2, där de banden som inte kunde ta sig till Sverige spelade. Läs del ett _HÄR_

Okej, då fortsätter vi här där jag slutade sist trots att jag har lagt ut två inlägg emellan…

 Pretty Boy Floyd
Till Pretty Boy Floyd började publiken växa till sig lite, även om det bara var typ två rader så blev det faktiskt trångt! Lite grann i alla fall, men träffade ett gäng trevliga människor i väntan!

Dessvärre blev grabbarna nästan en halvtimme sena – om det beror på att det var något problem (det verkade som att något inte funkade vid trummorna riktigt?) eller om det bara blev så vet jag inte, men de kom på till slut i alla fall och började med ”Leather Boyz With Electric Toyz”.  Fortsätter med ”Toast Of The Town” och ” Rock n Roll Outlaw”. Jag kan inte säga att publiken är här för Pretty Boy Floyd, däremot kan jag med gott samvete säga att de har sina hardcore fans här!

Jublet fann dock inga gränser när de spelade den väldigt omtyckta “I Wanna Be With You”. Åh.. Den låten alltså… En finurlig sak med PBF är att, ni vet ju vad jag skrev om Glam right, att han sjöng till mig och det där? Det gör det lite ironiskt att Steve var ner och stod vid OSS två gånger under spelningens gång. Nej – jag tror inte på allvar att han gick dit för att jag var där, frankly, så tror jag knappt han vet vem jag är (På tal om Pretty Boy Floyd, det slog mig idag att jag har haft på mig min Pretty Boy Floyd tröja på BÅDA Stockholm Rock Outerna… Nu har jag väl inget val till trean? Det får väl bli den tröjan då också….) Men det är aningen komiskt att först gör Glam så, sen kommer Steve… hehe, they can’t get enough of me!

Setet fortsätter med den för Stockholm Rock Out väldigt passande låten “48 Hours” (We got 48 hours, 48 hours to rock, to rock, 48 hours, 48 hours to rock… och ni vet, Rock Out var ju två dagar…) Min personliga favorit “Your Mama Wont Know”. Steve Summers frågade om vi ville höra “Junkie Girl” eller “Wild Angels”. Jag tänkte bara “Junkie, Junkie!” (älskar den låten)… men jag är ganska ensam om det, blir totalt överkörd (min tankekraft till Steve funkade inte, eller som min lärare skulle sagt – det blev brus i kommunikationen) och får “Wild Angels”, som inte är sämre, men ja! Avslutar gör de värdigt med “Set The Night On Fire” (eller Rock n Roll, kalla den vad ni vill!) Real worthy.

Alltså, jag tycker det var bra. Riktigt bra show, riktigt bra. Lite kort bara (nej, de spelade inte över den tiden de kom försent) men jag vet inte om de skulle fått in så mycket mer heller. Jag ska inte uttala mig för mycket mer än att de var riktigt grymma!

Bäst: Your Mama Wont Know
Sämst: RIKTIGT kort speltid…

Efter det här hade vi tänkt åka hem, men faktum var att Lizzy Borden lockade riktigt mycket… så vi gick ut och tog lite luft… och sen tittade vi på Borden!

Lizzy Borden
Det här är ett av de banden jag gärna hade kollat på på Sweden Rock 2008, men valde istället att köa till Gotthard (ett av mina absoluta favoritband) och faktum är att man kunde se Lizzy lite grann ifrån Festival Stage  (De spelade på Rockstage). Men nu tänkte vi att, jaja, vi stannar väl!

Jag var inte helt säker på vad det var för typ av band exakt, men jag blev inte heller förvånad när sångaren kom ut iklädd en liemanskrud. Det jag dock verkligen gillade var att de hade två stycken burleskdansare bakom sig. Det liksom stärkte showen ni vet? Riktigt häftigt.

Jag blev väldigt imponerad av dem faktiskt, av spelningen. Jag hade bara hört en enda låt innan, “We Only Come Out At Night”, och denna kan väl kallas min favoritlåt med dem än så länge eftersom jag verkligen gillar den låten. Nu har i och för sig “Eyes Of A Stranger” fastnat men oh well. Måste säga att de var helt klart bättre än jag förväntat mig, och att jag väldigt gärna ser dem igen. Och de rekomenderas att se! Och; It’s good to see someone else than Lordi talking to the dead…

Efter Lizzy åkte vi dock hem, jobb och ponny som väntade. Men det var inte lätt att gå därifrån, inte alls. Det var med sorg i hjärtat som vi åkte. Tack igen Chris, för en jättebra festival! Eller jättebra.. DEN BÄSTA FESTIVALEN I SVERIGE.

Tack. I salute you, Chris Lemon.

Det här med andrahandsbiljetter och att köpa upp dem…

Posted in Tankar och funderingar, Uncategorized on September 16, 2010 by Sara Hammerzmith

Inför nästan varje stort evanemang så kommer det i fokus; större aktörer som Biljett24 som köper upp ett tiotal biljetter för att sedan sälja vidare, nu senast är det Robyn det gäller.  Alltså, jag gillar inte att folk köper upp en massa biljtter och säljer de vidare, nej absolut inte, dock drabbar det enbart fansen.

Men när man läser kommentarerna så vill folk att man ska göra så att man bara kan köpa en biljett, personliga biljetter, någon förslog till och med att man ska ha någon slags verifiering för att bekräfta att man ska gå. Eller att man helt enkelt gör det olagligt att sälja.

Det här med att bara låta folk köpa en biljett är inte alls bra. Min goda vän till exempel handlar ju inte gärna över internet, vilket gör att jag ofta köper biljett till henne, vilket gör att jag då “måste” köpa två, och om vi ska ha sittplatser vill en ju gärna sitta bredvid sin kompis liksom. Så det faller ju där.

Personliga biljetter, ja, så länge som man kan skriva in namnet på ALLA man köper biljett till. Om jag köper biljett till mig och Paula till Lordi på lördag och man måste skriva namn som sen ska legitimationskollas, så måste jag få skriva in Paulas namn på ena biljetten, som man gör på tåg. Annars går det ju inte.

Verifiering… känns alltför komplicerat. Det invecklar samhället i mer teknologi än vad som ska behövas bara för att det finns rötägg.

Att man inte ska få sälja vidare är inte heller alltid världens bästa alternativ. För det kan ju faktiskt hända grejer – jag är själv ett bra exempel. Jag köpte en endagsbiljett till Sweden Rock i år, men ångrade mig sen och köpte en tredagsbiljett. Då sålde jag sen min endagsbiljett, förvisso till ett LÄGRE pris än inköpspriset, men min poäng är att vi kan inte heller förbjuda andrahandsförsäljning helt, eftersom att det finns de som faktiskt har en RIKTIGT BRA anledning att sälja vidare. Genom att lagstifta att man inte får sälja dyrare gör att ställen som biljett24 inte tjänar pengar på det = de lägger ner.

Det man däremot kan stifta är att man inte får sälja dem för mer än vad man köpt dem för. Vi köpte vår Sweden Rock biljett för 1050 (eller något i den stilen) och sålde den för 800. En annan grej är som tickster har – Tickster Resale. Detta gör att man lägger ut annonsen om att sälja sin biljett, sen får köparen gå in på Tickster resale och köpa biljetten där. Detta gör att det blir som att köpa biljetten direkt ifrån Tickster, trots att det egentligen är jag som säljer.

Jag tycker att Tickster Resale är riktigt bra, och att det även är något som Ticnet borde börja med. Det var någon som sa i kommentarerna att man borde kunna få sälja tillbaka sina biljetter, så andra får chans att köpa dem, de som kanske inte fick tag på biljett. I like that.

// Sara

Lordi, I salute you!

Posted in Tankar och funderingar, Uncategorized on September 15, 2010 by Sara Hammerzmith

It was ment to be a post about Stockholm Rock Out (Pretty Boy Floyd & Lizzy Borden) but it has to wait. I have to salute the one and only supermonstars: Lordi.

Today I recieved the masterpiece, “Babez For Breakfast”. And yes, it is one masterpiece. Each and every track are monstrous, powerful and lovley. Some songs even surpriced me to be better than I expected them – like “Loud and Loaded” or “Discoevil”. But nothing beats the powerful three I already mentioned – “Babez”, “Nonstop Nite” and “Midnite Lover”. My vocalisthero Mark Slaughter is doing a cameo in “Granny’s Gone Crazy” and people who knows me knows how much I freaked out over the fact they were using _THE_ man!

Also the artwork is marvellous. It feels like each and every painting in the booklet (each song has its own painitng) tells something about the story, this is also what brings my mind to oralsex when it comes to the titletrack. It’ll be my challenge to you to figure out why.

This is the best Lordi ever preformed, and it was worth waiting each day. Ok – I would have freaked out if I hadn’t got it today, but now, it feels all worth it. This is the best they ever done, it tops “Deadache” even! (Which, no matter what, was my favourite album with Lordi) I love everything about it; even the outfits. I might have been a little harsh in my first review of them, but when I realy saw the context of Lady Awas costume, I just… died. It was just awesome.

I wanna bring a big toast for this, a big toast for what may be the best album of this year. Babez For Breakfast by Lordi.

Thank you Lordi. I salute you!

Stockholm Rock Out, Part.2 Del 1

Posted in Concerts, Uncategorized on September 13, 2010 by Sara Hammerzmith

Stockholm Rock Out är ett intiativ av Chris LeMon ifrån bandet Badmouth, en ny festival som kommit upp. Den skulle egentligen ha ägt rum 30 april – 1 maj i våras med mitt favoritband Slaughter som headliner, men pågrund av diverse saker, blandannat ett vulkanutbrott, så bantades alltihop ner till en mindre endagsfestival med Crashdiet och Tigertailz i spetsen. Nu var det dags för del 2, där de banden som inte kunde ta sig till Sverige spelade.

Mina vänner, jag vill deklarera en sak. Detta är mitt femårsjubilum som Wig Wam fan, jag har älskat dem i nöd och lust i fem år, detta skulle bli min femtonde konsert, och det är också första gången på fem år som Wig Wam var i Sverige. Detta var historiskt, magiskt, you tell me! Och att Wig Wam kommer hit gör det som en SJÄLVKLARHET att åka dit. Eller nej – en plikt. Nu var det visserligen en självklarhet överhuvudtaget eftersom Stockholm Rock Out är den mysigaste festivalen någonsin.

Vi hade faktiskt turen att få Meet&Greet med Wig Wam, så vi åkte hemifrån runt ja, 11. Tror ni inte att det lyckas bli så att vi nästan missar alltihop? Till slut hittar vi arenan och praktiskt taget rusar in, FÖRBI Kjersti, och in. Hälsar på Chris LeMon och Mike (som höll i meetn &Greetnen) som talade om för oss att nej, puh, vi har inte missat det! Han visar oss ut till en tjej som ska ta med oss, och hon frågar om det bara är vi. ehh.. Nej… Kjersti då? Jag tänkte det, fan, vart håller hon hus? Tittar lite åt sidan. Ser en ståtlig tjej i svart fodral och håret uppsatt… är det…? JA VISST! Visst var det Kjersti! Gick fram och hälsade, alltså, gick de få steg som behövdes…

Det visade sig snart att den här meet&greeten skulle ske på HOTELLET. Kinky. Vi åkte upp till våning elva, in i en stor svit.. Very Kinky. Började prata med en schysst kille som kommit ända ifrn Holland (!!) för att se Wig Wam! Mike hette han, skall ej förväxlas med Mike Hill ifrån Badmouth, men båda två lika trevliga! Sen kom Wig Wam – eller – Teeny, Glam och Flash in. Dem hälsade på alla, eller, först finländaren, sen holländaren sen oss. Dem hälsade på oss med ett “Men hej! Vi har ju träffats förut ju!”… Förstår ni hur det värmde?! Att det känner igen oss… att de… wow. Det var helt awesome.

Vi minglade lite med bandet, fotade Mike och bandet och sen var det att gå tillbaka till festivalen. Under den här tiden, i hissen och så vidare, lyckades jag bli riktigt bra vän med Mike och hängde med han resten av festivalen!

När vi kom tillbaka till festivalen tittade vi lite på ett band som spelade på The Tube Stage (jag var så inne i att se Wig Wam & Pretty Boy Floyd, and them only, att jag hade ingen aning om vilka andra band som spelade när! Jag vet vilka band som var där men inte när de spelade alltså…)

Cirka tio minuter faktiskt innan Wig Wam var tänkta att börja så gick vi bort till scenen i samlad trupp, Mike, jag och mamma. Första rad, mellan Glam och Flash (mellan Simon och Peter, mellan Mr. Lordi & Amen, mellan Vince Neil & Mick Mars, mellan Alice Cooper & Keri Kelli….)

Wig Wam
Tjugo minuter försent börjar Wig Wam, jag kan inte avgöra om det är festivalen som är lite försenade eller Wig Wam själva (de har ju en tendens att vara det ibland ni vet) men det spelar ingen roll, för när de kommer på och börjar med “Nonstop Rock n Roll” så är det som ett nytt band. Igen, det är som ett nytt band. De är så på, de är så taggade! Publiken är inte det, men what the fuck… Det är deras problem. “Daredevil Heat” är nästa låt, en gammal favorit. Kan man säga så när låten egentligen ligger på ANDRA plattan? Well, jag gör det i alla fall! Det är först som tredje låt “Do You Wanna Taste It” kommer, denlåten som egentligen JAG anser ska vara öppningslåt. Det är kanske jag som ser det vackra i små saker – en rad i låten är “Welcome to the show!”… kanske lite långsökt, men bara på grund av det så tycker jag faktiskt att den borde vara först… ni vet… Welcome to the show!

Jag fattar inte att folk typ inte vet något om Wig Wam? De var ju förfasen med i Eurovisionsschlagern! Kanske bara är jag som är schlagerskadad, men kom igen, det är nästan pinsamt. Den gamla favoriten, klassikern numera, “Bless The Night” är nästa låt… Åh vad jag älskar den låten. Det har gått så långt med Wig Wam att till och med låtarna jag “hatar” eller “hatade” som “No More Living On Lies” och “Slave To Your Love” har blivit… eller jag har börjat tycka om dem liksom. Det som jag bara MÅSTE peka ut till folk är att Glam upprepade gånger, nej, inte ett fåtal, utan UPPREPADE GÅNGER i VARANNAN låt, står han framför mig, borrar in sina ögon i mina, och sjunger till MIG. Han sjunger till MIG. Antagligen för att han känner igen mig (och tydligen så ska det vara så att Glam alltid kollar på blonda tjejer?). Fick ni med det? Han sjöng till MIG. Bara MIG. Sen gick han och hämtade sin sönderklippta jacka för att ge oss “Walls Come Down”. Jag älskar den låten på något konstigt vänster, trots att jag inte borde!

En sak jag älskar, är att de spelar “Rocket Through My Heart”. Ni vet kanske att jag brukar säga att Wig Wams album bara är remixer på deras förra, bättre sådana, och på Hard To Be så var min favoritlåt “Mine all Mine” och på Wigwamania helt sonika då “A Rock n Roll Girl Like You”. Kruxet med det här är att de aldrig spelade någon av de här två live när jag såg dem (de första 13 gångerna) så blev jag helt blåst på dem. Det hände att de gjorde ett medley av de två någon gång, men det är inte samma sak. På “Nonstop Rock n Roll” var den nya remixen “Rocket Through My Heart” och jag kan helt rakt upp och ner säga att det är den bästa låten Wig Wam har, om ni frågar mig. Men varför i helvete skulle de spela den? Det är ju “Mine all Mine” liksom… Men nej! Så är det inte! De spelar den, och jag älskade att de även sjöng den nu i Sverige (jag såg dem faktiskt i Norge i vintras)… behöver jag nämna att han stod vid mig när han sjöng den här låten? You rocket through my heart yeah you kill me…

Min djupt älskade Teeny fick sina 5 minuter i rampljuset innan de kör “Hard To Be A Rock n Roller”, och så inkörd som jag är så vet jag att detta betyder slutet. SLUTET! Nu blir det två låtar till, och sen “In My Dreams”. Mammas favorit “Out Of Time” (som kanske är en av de vackraste låtarna ever) och en annan favorit ifrån Nonstop, “C’Mon Everybody”. Sen avslutar de stort och värdigt med “In My Dreams”. Och jag tycker det är sjukt att ingen känner till denna låt! Som var med i ESC och allt! Fast det löste upp sig lite emot slutet.

Det jag totalt älskade här var att de var så himla taggade! Under 2006 så gick allt neråt. Dem blev sämre och sämre live, och bitchigare i beteendet. Även under 2007 märkte man detta. Men nu.. de är som ett nytt band! Ett helt nytt band!
Bäst: Rocket!
Sämst: Kort speltid 😦
Setlist: Nonstop Rock n Roll / Daredevil Heat / Do You Wanna Taste It / Bless The Night / Walls Come Down / -Flash Solo-/ Gonna Get You Someday/ Rocket Through My Heart/ – Teeny Solo- / Hard To Be A Rock n Roller / Out Of Time / C’Mon Everybody / In My Dreams

På grund av längden av Wig Wam recensionen så har jag beslutat att ta Pretty Boy Floyd och Lizzy Borden i ett enskilt inlägg! Stay tuned!

// Sara

Don’t Stop Believing

Posted in Uncategorized on September 9, 2010 by Sara Hammerzmith

Journey.. alltså.. låten.. den är helt obeskrivlig! Jag tycker den är helt underbar!

Imorgon bär det av till Stockholm Rock Out part 2, och Wig Wam! Jag insåg att det är ju faktiskt 5 års jubileum för mig som fan i år, och det är första gången på 5 år de spelar i Sverige, och dessutom är det 15:e gången jag ser dem live. Det ni! Spelar gör också Pretty Boy Floyd, som jag ska se alltså, sen spelar det också ett gäng andra band, har bara inte jättepejl på vilka. Det löser sig ändå när man kommer dit liksom! Nu ska man bara komma på kläder, men mitt i brainstormingen och just som jag skrev Pretty Boy Floyd kanske jag borde köra på en PBF tröja och sen köra accessoarerna jag tänte ha på Lordi? Nej? Jo, det tror jag på. Det kör vi på.

Jag måste även få passa på att tala om för min älskade monsterbaby att det var faktiskt helt underbart för oss också! Hörde ni inte? Ni borde ha gjort det! Det var.. ja. Ska även passa på att säga att Sara är en av de få personerna jag verkligen kan vara mig själv med, ibland vara asbarnslig, till att vara gravallvarlig, till att vara fangirl, till att vara radikal motståndare till allt vad fans är. Nej, inte riktigt, men ni fattar? Jag längtar till monster get togheter den 25e… Alltså, det där var fail!

Vi hade tänkt gå på Blogawards, och precis när monsterbaby beställt sin klänning så ser vi att biljetterna är slut… fail alltså. Men Veckorevyn kunde ha skrivit ut det lite tydligare, att de var slut, det var först när vi väl klickat in oss på “boka” som vi…ja såg att det var slutsålt. Men nu får vi en killer weekend i Uppsala istället! Not to hate.

Nej, nu ska jag nog ägna mig åt andra saker än att blogga, men vi hörs vid tillfälle!
NP: Don’t Stop Believing – Journey
// Sara

Fest Hos Mig

Posted in Uncategorized on September 7, 2010 by Sara Hammerzmith

Karlstadsduon KICK, ja tro det eller ej, men faktum är att jag njuter av att lyssna på sådanhär musik from time to time! Det intressanta är väl egentligen hur mycket hela vardagsrummet dunkar!

Jag tycker det är snyggt med klippta tshirts, och vill gärna ha sådana själv. Jag har en, en Jack Daniels tröja som inhandlades på Sweden Rock årgång 2009. Det blev ganska bra, och har egentligen velat expandera min samling på klippta tröjor, problemet är att jag är så emotionellt fäst vid saker, som jag tror jag har nämnt tidigare. Jag har däremot planerat att choppa (yes, när det gäller Lordi kommer jag alltid att snacka i Lordi termer) min Lordis Bitch tröja som, jag vuxit ur. Jaghar planerat stenhårt, men aldrig liksom… kom till verk.

Men idag, så bara tog jag saxen och satte den i henne. Jag hörde hur den lilla millimetern av saxen som var på henne skar igenom tyget, och nu var det försent. Nu var det hål i henne. Det var bara att fortsätta. Och vet ni vad? Det kan ha varit det bästa jag har gjort med denna pärla till Tshirt. Jag blev väldigt nöjd med resultatet! Egentligen är det väl ingen stor grej kan tyckas, men för någon så komplex som jag så är det det!

Idag har jag även kommit till slutsats att “Non-Stop Nite” är den bästa låten på “Babez For Breakfast”. Nej, skivan är inte släppt än, jag sitter med de här småklippen bara.

NP: Pour Some Sugar On Me – Def Lepard
// Sara

Jump Rope

Posted in Uncategorized on September 6, 2010 by Sara Hammerzmith

Blue October, ett av min MonsterBabys favoritband. Hon skickade låten till mig när jag var in a difficult place och det gjorde mig gladare!

Sofia har varit hos mig helgen, hon kom i fredags efter ridningen. Axa var pigg i fredags! Det kändes asbra!  Hursom, vi inledde hela vår umgängestid med att få vårt allra första inside joke. Om att välta hyllor. We almost did. På Lördagen gick vi på marknade och lyckades uppfylla ett par saker:
* Vi båda två “did that reckless love thing” med pastellfärgade 80tals glasögon, hon i grönt som Olliver själv, jag i rosa
* Sofia fick sina första bootstraps!
* Jag fick Scarf till Lordi! Alltså, som jag ska ha på mig, inte som jag ska ge till dem
* Vi inledde vår nya karriär som sleaze-horor genom att köpa två slampiga linnen till priset av ett. Watch out bitches!

Nätterna, de två vi hade, spenderades till att diskutera lite tomtar och troll, även diskutera Simme, Marty och Ollie och de andra… som inte behöver nämnas vid namn vid det här laget! Tyvärr åkte hon hem på söndagen, men vi hann redan boka in en konsert till TILLSAMMANS! Crashdiet et Karlstad, sil vous plait!

Tyvärr har jag dragit på mig en förkylning, så jag kan knappt prata längre! Tur för mig att det var kort dag i skolan idag, för jag kom på såhär igår kväll att fan, ett pass kan nog vara bra att ha! Visst, jag ska väl kunna åka till Finland på ett nationellt ID kort, men det är lika bra att ha ett pass… ifall jag fastnar i Finland liksom… Inte kul!

Passade också på när jag fixade pass att införskaffa rosa tights. Helst skulle jag ha rosa spandexer, men rosa tights går bra, speciellt när de bara kostar 49.50! Nu ska jag bara slakta Lordi tröjan.

Jag satt och snackade med Paula om det här, och sa det att jag fucking älskar mig själv. Nej, inte att jag är störst bäst och vackrast, utan att jag blir så känslomässigt fäst vid saker. Jag vill slakta den här bitch tröjan (girls go chopping anyone?) för den är ändå för liten liksom. Men jag är så emotionellt fäst vid den, att jag vet inte om jag klarar det! Alltså,  ser ni dilemmat? Jag försöker göra succé på min karriär som sleazehora, men det går ju inte om jag har heltäckande kläder! Nej, någon dag får jag fan bara ta och döda fanskapet. NU SKA SKITEN BORT! som Alter Egon sa…. Kan passa på att tala om att jag har haft min bitch tröja sen 2006, det var en av de första jag köpte med Lordi (inte allra första, för det var Hard Rock Hallelujah tröjan och Kita Face Shirt) men i andra omgången.  Jag har vuxit ur den. Gulligt va?

Min goda vän ifrån stallet, Maria, frågade mig idag när Sabaton går på scen på Nöjesfabriken. Skulle in och kolla, och möttes av en förträfflig syn:

Förstår ni hur bra det känns att det kommer så mycket bra spelningar nu när jag faktiskt får gå? Det är… wow! och på Crashdiet kommer ju som sagt Sofia hit.. sleazehoror som vi är.

Nu ska jag fortsätta cranka ut raden “Looking like a tramp, like a video vamp” och försöka samla kraft att slakta tröjan, och snacka med mina sleazehoror. För det är vi allihopa.

NP: Pour Some Sugar On Me – Def Lepard
// Sara