När Mistressen intog Gröna Lund förra året slog de ett mindre besöksrekord, dessvärre vet jag inte om det blev så mycket bättre nu. Det var väl egentligen inte helt slutsålt, och det märktes inte alls att det var mycket folk där.
Jag och Sofia tog det lungt. För ett par år sedan hade jag säkert suttit och köat hela dagen, men jag har “vuxit” ifrån det lite grann, om man kan säga så. Vi tog det lungt, packade upp lite på hotellet, satt och snackade, gick och åt middag på ett cafe innan vi begav oss mot Globen. Ganska ironiskt, vi trodde att förbandet nästan skulle ha hunnit börja innan vi kom dit, men det visade sig att de inte ens hade börjat med insläppet. Det var så ironiskt – att köa är verkligen det enda jag och Sofia gör. Och när vi var nästan framme, då sa vakterna att vi skulle gå in i ingång 4 istället, för att minska trycket. Fan vad less man blev. Sen kom vi in i alla fall, och det första vi gjorde var att leta reda på merchandise. Men frankly, det var inget där som lockade. Ändå stod vi där i några “år”. Efter att helt radikalt ha bestämt oss för att inte ha något (en återkommande ovana för mig, nytt för i år.. eller ifrån Alice Cooper. Har knappt köpt en enda merchpryl sen dess!) och gick in i arenan. Jag tror vi tittade på förbandet i närmare bestämt 40 skunder innan vi konstaterade att det inte var något för oss, och gick ut. Vi passade på att köpa lite chips och stod och käkade det innan vi ångrade oss och insåg att fan – det skulle allt sitta bra med ett turnéprogram! Det är liksom såna småsaker – turnéprogram eller konsertUSBr, de ultimata merchen om du frågar mig!
Lite drygt kanske 20 minuter innan Lady Gaga skulle börja så gick vi in i arenan, och skrattretande nog hamnade vi dryga fem meter ifrån scenen. Taskigt för de som köat i flera dagar, att vi som näst på missar början hamnar så långt fram!
En sak ska hon ha stor, stor eloge för. Och det är att hon kommer i fucking tid. Vi uppskattade att hon skulle vara på scen 20.30, och nog fan var hon det! Stor eloge vännen, mycket bra! Hon började, likt på resten av hela Monster Ball turnen, med “Dance In The Dark”, väldigt utdraget… Typ introt kom och sen bytte dem till någon typisk ravelåt i tre minuter innan hon faktiskt började. Hennes öppning är väldigt speciell dock, hon har liksom kvar det vita skynket och har ett rutnät på, medans hon själv står bakom och helt stillastående, eller näst intill i alla fall, och sjunger den. Låten är ju min favorit, och jag hatar alltid när de spelar mina favoriter först. Men den enda låt som kunde bli bättre som öppning är “Bad Romance” så…
Efter en halvbombastisk öppning, eller, henne var det inget fel på, men den hitpräglade publiken hänger ju inte med i den här låten. Lika lite som de hänger med i nästa låt, som har vuxit så hårt på mig att den blivit min favorit, nämligen den läckta delen av “Glitter And Grease”. Ja tack. Jag kan NÄSTAN förlåta henne för “Paper Gangsta” nu! (för ja, som jag förutspådde skulle hon ju inte spela den!)
Det som uppskattas ännu mer är att hon gjorde en Twisted Sister. Det vill säga, spelade en av sina största hittar i början. De spelade “We’re Not Gonna Take It” nästan i början, och nu spelade mistressen “Just Dance” som tredje låt. Och det är klart att det blev lite liv i den hitpräglade publiken… lite. “Beutiful, Dirty Rich” är nästa låt, och den får ändå ett ganska varmt välkomnande. Scenen som hon hade i början var dock ett stort plus.
Femte låt på listan blir en annan av hennes outgivna låtar, som också är en av de mysigare, “Vanity”. Den är lite kaxig, och det behövs kanske. Efter att ha dödat “The Fame” också blir det dags för den första pausen som varar ett par minuter.
En tunnelbanetåg har kommit in och den “massiva” scen hon hade var ett minne blott. Utklädd till nunna spelade hon “Lovegame” och ibland är hennes provocerande uttröttande. Efteråt blir det Mötley Crüe inspirerade (japp, nu är det faktiskt officiellt att den är inspirerad av Mötley Crüe!) “Boys Boys Boys”. Dock vet jag inte om man kan kalla den “en låt rockers skulle gilla”, men jag tycker lite smått sådär om den.
Dags för nästa paus. Vet inte vad dem gjorde här, helt ärligt. Vi skippar den här delen.
Efter pausen vart det dags för “Money Honey” som följdes upp av ingen mindre än “Telephone”, och seriöst… HITS HITS HITS. Hitpräglade publik! Såklart att hon fick mest respons under “Telephone”… Fast såklart, det är bara jag som gillar när det är mer intimt som med Sabaton, alla kan allt. Sen blev det lilla lugna med lite aukustiskt i form av Gaga och hennes piano – “Brown Eyes” och “Speechless”. Men… “Speechless” är väl ingen hit? Kanske finns det hopp för den här publiken, för de gav henne ganska bra respons här!
Återigen en paus. Denna gång för att klä på henne den levande klänningen. Det ni. Men annars då, varför alla dessa pauser? Tja, man kan ju passa på att ta en kaffe eller en cola i mellanåt, kanske gå på toa eller något annat. Det som görs i pauserna är att man byter ut scenutrustningen och hon byter kläder. eller något. Nåväl, “twistern” som hon kallade det så fint åker upp och hon ser faktiskt ut som en sagoprinsessa.
“So Happy I Could Die” var låten. Lite stillsamt. När vi ändå är inne på det ämnet så var jag så happy I could die när jag såg hennes gitarrist. Riktigt metallirare det där… mums. Tack gaga!
Efter denna blev det uppenbarlien ytterliggare en paus, för att få av sig djuret. Dock när de drog bort gardinerna blev jag, i hemlighet, jätteglad. De hade tagit fram skräckträden. Det betydde att det var “Monster” som stod på tur. En av de låtarna jag gillar lite extra i hemlighet. Häftigt dock hur hon porträtterade allt, som “Paparazzi” på VMA. De rev av henne kläderna tills hon hade en bodyoch ett stort blodigt hål. “He ate my heart”.
Direkt efter var det dags för min pappas favorit “Teeth”. Det är också en hemlig favvo, men jag saknade de svarta lack kläderna. Annars tycker jag att det var överlag för riktigt bra. En silverängel rullas in på scen för att reflektera något land, inte säker på vilket, Mexico kanske? Och på tal om Mexico – behöver jag ens säga? “You know that I love you boy – hot like Mexico – Rejoice”. “Alejandro” ja. Om inte det vart hennes nyaste hit skulle jag faktiskt ändrat uppfattning om publiken.
Återigen dags för en paus, och jag kan inte riktigt avgöra om det nu är encores eller bara en paus, därför tar jag mig friheten att säga att det bara var en paus. Och jag som blev så “besviken” på “Pokerface” förra året skuttade praktiskt taget upp och ner av glädje när hon spelade rockversionen av låten (finns på min presentation). Wiho! Höjdpunkten!
NU, var det, såklart hehe, paus igen! Men nu vill jag kalla det för encore. Jag visste mer eller mindre att “Paparazzi” var kvar, och det var den jag förväntade mig, men jag kände att något saknades. Jag fick dock inte läge att tänka på det, för skynket åkte upp och den saken jag älskar mest med hennes konsert, den lilla fisk… den STORA fisken. Eller monstret. Snygg teater av henne, och låten funkade asbra med den. Fast vi dödade den : ( Tyvärr kunde jag inte få några kort på den… för mörkt : (
Ytterliggare en paus. Jag frågade mig själv. Vad ska hon spela nu? Vilken hit har hon inte spelat? Jag visste att det var någon, jag kunde bara inte komma på vilken… “Eh Eh” kanske? men den spelade hon ju inte sist… “Ra ra raaaah, roma roma ma ma, gaga oh lala want yer bad romance!!!” hör jag ifrån folket runt mig. Såklart. “Bad Romance”. Skulle hon ha den fula puckelryggen, eller något snyggt?
Något snyggt såklart. Där stod hon i sin lilla silvercirkel i sin spegelklänning och lyfte bokstavligen av taket på Globen med “Bad Romance”. Den fick bättre respons än “Telephone”. Det ni. Det här är även en avslutning som nog kommer att gå till historien, don’t you think?
Tja, helt objektivt sett är det en helt fantastisk konsert, och det är det väl egentligen men samtidigt så är det inte det bästa jag sett, eftersom jag personligen lägger mycket mycket vikt på publiken, och helst ska jag också ha annat på scen än tjejer som krälar i underkläder. Det gäller även huvudpersonen själv. Annars var det helt okej.
7/10
Bäst: Fisken och Pokerface
Sämst: Beklädnaden i Monster
// Sara
Sara Hammerzmith 