Sara Hammerzmith

Jag sitter och lyssnar på konserten igen och återigen börjar jag råskratta över det faktum att man endast hör publiken i Poison (har inte nått Schools out än) men inte i någon av de andra låtarna.

Förklaringen till detta är helt enkelt att publiken inte sjunger högt nog, och förklaringen till det är att de inte kan de andra låtarna vilket betyder att väldigt få där inne kan de flesta av låtarna.

Vilket alltså betyder att den största delen av folk som var där var enbart där för att se “Poison” och “Schools Out”. Eventuellt kan det vara så att de kommer för att man “bör” ha sett Alice Cooper. Vart försvann det där med att se band man gillar och känner till? Hur kul är det på en skala EGENTLIGEN att vara på en konsert med ett band du inte vet något om, jag menar, du kan ju inte berätta om konserten precis?

“Ja, vad spelade dem då?”
“Typ, Poison och Schools Out”
“Jajo, men de är klassiker, klart de spelar dem, men var det några ess eller nått?”
“Jag vet inte. Jag gillar egentligen inte alice cooper”
“…… idiot……”

Det är samma med ALLA artister – KISS, Lady Gaga, Mötley Crüe. VARFÖR I HELVETE gå på konserter med band du inte vet något om? Inte ens att det är en gratis konsert är en anledning nog. Jag menar, betyder verkligen Lady Gaga så mycket för dig att du tar dig ut till Gröna Lund, så du kan se henne, men hon betyder inte nog mycket för dig så att du kan typ, lära dig vad alla hennes låtar heter och känna igen dem när du hör de?

Det är en sak att få black out på en konsert å bara “shit, vad hette den här?” (Undertecknad får dessa till och med med band som Wig Wam) Men man brukar ju oftast komma på det typ precis innan refrängen eller något. Men när man inte vet vad låtarna heter, vad gör man där?

Ett annat undantag är om du är på tillexempel Sweden Rock och går på band för att vidga din musiksmak, men då är du i alla fall på en konsert inom din genre, och oftast står du inte längst fram och hänger på staketet. Jag kommer personligen slå ihjäl alla som står i min väg på Slaughter som inte kan säga vilket album “Spend My Life” är på. Dem kommer jag personligen att DÖDA. På riktigt.

Alice Cooper är långt ifrån min favoritartist (han är dock min prized possesion), men till och med på hann känner jag igen mer eller mindre alla låtar. Hur kul är det annars? Det är ju mycket roligare att kunna jämföra setlists ifrån 2007, eller kanske till och med ända tillbaka till 1986? Sånt är väl ändå mycket roligare? Eller? Jag kan nog skriva en artikel om det här. Jag skriver upp det.

NP: Poison – Alice Cooper

// Sara

This entry was posted on February 10, 2010 at 8:51 am and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.