Sara Hammerzmith

ÄNTLIGEN! ÄNTLIGEN FICK VI ETT DATUM

7e MAJ. 7E MAJ ÄR DAGEN THE QUEEN INFINNER SIG I GLOBEN, STOCKHOLM!

JAG DÖR!

The titletrack of Gotthards latest album. Probably like the most beautiful song in the world. God how I love it.

Last day in school before winterholidays, how lovley! I just love thursdays – it’s all about the magazine, it’s fun lessons and everything. I just love it. And, I’m also more or less done with all the writing for the magazine, so now I just need to start designing it. That, my friends, is lovley. I’m also gonna put up the review of the Gotthard concert here like tomorrow or such. Gotthard was however amazing. Like always.

NP: Need To Believe – Gotthard
// Sara

is a band. I’m supposed to see them next week. However, I haven’t got tickets yet. But I’ve taken off school. I’m listening to HEAT at the moment to be honest, but I wasn’t bothered to once again use Beg Beg Beg as a title. If I ever did so. I started writing an entry last night all about Wig Wam and the whole story of me and Wig Wam. But it was so long, and I only got to Trögstad, 2006, which is like, 4 years ago. Come on… And I’m SO going English again. Much more fun.

NP: Tonite – HEAT

// Sara

Gud vad jag älskar låten eller! Alltså, jag hittade alla mina headliners till Wig Wam i den här låten. “Do you really wanna, do you really wanna taste it?” och “Welcome to the show!” Och jag vet, det säger inte er något, man måste nog höra låten för att förstå… helt underbar.

Jag vill bara att tiden ska gå just nu. Gå fram till Slaughter. Eller något. Jag kommer dö när jag är där, men det är ok. Det är liksom okej att dö under Slaughter. Jag hoppas jag får intervju med dem, men det BORDE ju inte vara så svårt, eller? Jag ska berätta för er om Wig Wam en vacker dag. Om hur allt har funkat. Om allt.

NP: Do You Wanna Taste It? – Wig Wam
// Sara

En av de där extraspåren med H.E.A.T som inte kommer släppas någon annanstans än på den här singeln. Mysig låt dock, men H.E.A.T har ju en tendens att ha sådana låtar…

Alltså, ibland fattar jag inte vad det är med ponnyn! Hon är så pigg! Jag rider henne ju nästan alltid barbacka på lördagarna,  och man känner verkligen, när man rider emot den öppna delen på manegen (framför allt i galopp) så känner man hur hon verkligen drar på och springer ännu mer än hon redan gör. Jag måste dock träna på min galoppfattningar. Det är fan inte okej att jag lutar mig framåt.

Jag rensade förövrigt hela min skoldator idag, så “mina dokument” och “mina bilder” är helt tomma nu, och ska enbart användas till projektarbetet. Jag vill verkligen bli klar med det nu, och jag är fett trött på att det alltid ska klagas på att de tinte finns något utrymme. Ska kanske tömma “mina videoklipp” också, finns säkert en massa premiere skit där. Ska se om jag kan rensa upp lite på skrivbordet också. Annars känns det ganska okej. Dock har jag inte fått den där drömbilden på Lady Axa, så just nu är det Alice Cullen och bad vamp Victoria som är bakgrund. Ja tro det eller ej, men Carlisle Cullen & Bella Swan bilden fick tacka för sig.

Har svalt ett par nummer av Destroyer också, så nu är jag ganska säker på hur de lägger upp när de designar sina sidor. Har redan börjat tanka över bilderna ifrån diverese konserter. Det suger dock att jag inte har en enda bra bild på Pretty Boy Floyd ifrån deras konsert, trots att jag satt längst fram, som när man har presspass. Det fanns liksom inget pressdike där på Backstage Rock Bar…. däremot har jag kille bilder på Badmouth, och framför allt på min prized possesion Alice Cooper.

Nej, nu drar superduper låten “Beg Beg Beg” igång på datorn (hoho, jag skojar inte, det här är sådan låt som kan kicka “Intuition” ifrån platsen som bästa rocklåten.)

NP: Beg Beg Beg – H.E.A.T
// Sara
Intuition:

Jag sitter och lyssnar på konserten igen och återigen börjar jag råskratta över det faktum att man endast hör publiken i Poison (har inte nått Schools out än) men inte i någon av de andra låtarna.

Förklaringen till detta är helt enkelt att publiken inte sjunger högt nog, och förklaringen till det är att de inte kan de andra låtarna vilket betyder att väldigt få där inne kan de flesta av låtarna.

Vilket alltså betyder att den största delen av folk som var där var enbart där för att se “Poison” och “Schools Out”. Eventuellt kan det vara så att de kommer för att man “bör” ha sett Alice Cooper. Vart försvann det där med att se band man gillar och känner till? Hur kul är det på en skala EGENTLIGEN att vara på en konsert med ett band du inte vet något om, jag menar, du kan ju inte berätta om konserten precis?

“Ja, vad spelade dem då?”
“Typ, Poison och Schools Out”
“Jajo, men de är klassiker, klart de spelar dem, men var det några ess eller nått?”
“Jag vet inte. Jag gillar egentligen inte alice cooper”
“…… idiot……”

Det är samma med ALLA artister – KISS, Lady Gaga, Mötley Crüe. VARFÖR I HELVETE gå på konserter med band du inte vet något om? Inte ens att det är en gratis konsert är en anledning nog. Jag menar, betyder verkligen Lady Gaga så mycket för dig att du tar dig ut till Gröna Lund, så du kan se henne, men hon betyder inte nog mycket för dig så att du kan typ, lära dig vad alla hennes låtar heter och känna igen dem när du hör de?

Det är en sak att få black out på en konsert å bara “shit, vad hette den här?” (Undertecknad får dessa till och med med band som Wig Wam) Men man brukar ju oftast komma på det typ precis innan refrängen eller något. Men när man inte vet vad låtarna heter, vad gör man där?

Ett annat undantag är om du är på tillexempel Sweden Rock och går på band för att vidga din musiksmak, men då är du i alla fall på en konsert inom din genre, och oftast står du inte längst fram och hänger på staketet. Jag kommer personligen slå ihjäl alla som står i min väg på Slaughter som inte kan säga vilket album “Spend My Life” är på. Dem kommer jag personligen att DÖDA. På riktigt.

Alice Cooper är långt ifrån min favoritartist (han är dock min prized possesion), men till och med på hann känner jag igen mer eller mindre alla låtar. Hur kul är det annars? Det är ju mycket roligare att kunna jämföra setlists ifrån 2007, eller kanske till och med ända tillbaka till 1986? Sånt är väl ändå mycket roligare? Eller? Jag kan nog skriva en artikel om det här. Jag skriver upp det.

NP: Poison – Alice Cooper

// Sara

Jag kan inte tro det är sant. Jag kom hem efter att ha ramlat av Lady Axa på hopppningen. Går in och läser på mejlen att Vince Neil ställt in IGEN. FAN. Inget halva Slaughter till Sverige denna gång. Halvt deprimerad gick jag in på sidan för att läsa mer, och möttes av detta:

Jag dog för en sekund. Och jag tror fortfarande inte det är sant.

// Sara

En av de bättre låtarna på Wig Wams nya. Hela skivan är faktiskt bra (utom den där fucking Chasing Rainbows. VARFÖÖÖÖR?!) Har börjat bli en favorit 🙂

Jag har konstaterat ett par saker:
* Lady Axa är helt jävla knäpp ibland. Men också väldigt söt. När man typ sätter på henne ett täcke, tar bort nosgrimman och sätter en kedja i bettet, men verkligen ser hur hon lyser upp! Och sen, så står hon helt förväntansfullt och tittar på handtaget medan man öppnar dörren, och hur hon sen bara tittar upp helt fascinerad när man öppnar dörren. Man går ut, hon andas in den just nu kalla luften, och sen när vi börjar gå… hon är så pigg och glad, och hon tittar sig runt. Sist vi var ute gick vi runt terrängbanan, och då var hon påväg ifrån mig. Dumma häst ❤ hon är så söt. Sen ser man verkligen hur energin dör när hon går in i stallet igen, haha!

* Jag tycker inte om att rida med de andra hyrarna alls. No offence. Men jag gör bara inte det.

* Jag sträcker mig var gång jag rider Paris

* Kadesh är världens finaste häst. (Axa är bara världens finaste ponny!)

* Kadesh är skön att sitta på, after all.

* Lady Axa kan om hon vill. Men oftast är det just viljan som saknas.

* Jag pallar inte åka på Gotthard. Men jag måste faktiskt

* Stockholm Rock Out är samtidigt med Lady Gaga. Stockholm Rock Out vinner. Liksom – Vince Neil ( MED Blando och Strum!) emot Lady Gaga som kommer ha två konserter.. Då blir det Vince. Dessutom spelar ju Badmouth och Pretty Boy Floyd.

Det var allt jag konstaterat. Idag fick jag också lite roliga prylar av min chef på nyaskivor. Roligt.

NP: Rocket Through My Heart – Wig Wam
// Sara